Slitna höfter opereras för sent! Patienter med slitna höfter har uttalad smärta och dålig livskvalitet. Tiden från det att man börjar få symtom tills dess man blir opererad med höftprotes är oftast flera år. Om dessa patienter opereras tidigare skulle vinsten i form av ökad livskvalitet bli stor för den enskilde patienten men också resultera i en förbättrad kostnadseffektivitet av operationen och ge en ekonomisk vinst för samhället. Höftprotesoperation är ett av de mest kostnadseffektiva, större operativa ingrepp som introducerats inom medicinen. Operationens möjligheter att ge smärtlindring och förbättra funktionen hos höftsjuka patienter är väl dokumenterad. Medelåldern för höftprotesoperation i Sverige är cirka 70 år. I en studie på 372 patienter på Sahlgrenska sjukhuset fann man att patienterna hade haft symtom från sina höfter i medeltal 6,6 år före opereration. 33% avled efter ca 4,5 år. 96% av dessa patienter hade väl fungerande proteser. Således hade de flesta patienterna haft symtom längre än de sedan levde med sin väl fungerande protes. Protesen överlevde patienten! Förutsättningen för att nå god effekt av operationen är att man använder en väl dokumenterad höftprotes med goda mekaniska och biologiska egenskaper, dvs att långtidsresultatet blir bra. Sedan John Charnley 1961 introducerade den moderna höftprotesen har denna operation inte bara förändrat de höftsjuka patienternas möjlighet att få ett meningsfullt och aktivt liv utan också kraftfullt påverkat ortopedins utveckling och forskning. Idag opereras ungefär en miljon patienter årligen, över hela världen, med någon form av höftprotes. Ett stort antal medicinsk-tekniska företag har velat agera på, och ta del av, denna stora "marknad". Flera hundra nya proteser har introducerats. De flesta utan att laboratorietester och kliniska långtidsstudier har genomförts. Problemet med protesforskning, i jämförelse med övrig medicinsk forskning, är att de allvarliga komplikationerna uppkommer först 5-10 år efter operationen. Höftprotesens "historiebok" innehåller ett flertal allvarliga misslyckanden, som resulterat i hög omoperationsfrekvens och onödigt lidande bland patienter. De flesta länder har inte några lagar eller förordningar om vilka implantat (proteser) som får användas. Användande av implantat i Sverige är exempelvis inte, på samma sätt som mediciner, reglerat via Socialstyrelsen. De sista åren har detta faktum ivrigt diskuterats på ledarsidor i internationella ortopediska tidskrifter och rekommendationen är att enbart använda proteser som testats noggrant i vetenskapliga studier.