Barnomsorg - för barnens skull?

När riksdagen år 1943 beslöt att ge statsbidrag till barnomsorgen var enigheten stor; den barnomsorg som i första hand
förtjänade stöd var lekskolan, där barn från tre års ålder togs om hand 3-4 timmar om dagen. Daghemmet, där också deyngsta barnen skulle tillbringa hela arbetsdagar, var visserligen nödvändigt så länge det fanns familjer där bådaföräldrarna måste arbeta. Men det var i grund och botten ett nödvändigt ont. 30 år senare hade en förändring skett. Närriksdagen behandlade Barnstugeutredningens förslag till ny förskola och Familjepolitiska kommitténs förslag tillföräldraförsäkring var det självklart att daghemmet skulle ta över, när föräldrarna efter sex månaders föräldraledighetåtervände till förvärvsarbetet. Lekskolan, eller deltidsgruppen som det nu hette, sköts i bakgrunden.

Om denna förändring handlar KG Hammarlunds doktorsavhandling i historia, Barnet och barnomsorgen. En centralutgångspunkt har varit det faktum att utredare och beslutsfattare alltid motiverat lekskolan med att den varit till förbarnens skull. På 1940-talet var lekskolan det bästa för barnet, daghemmet något av en riskfaktor. På 1970-talet vardaghemmet en alldeles utmärkt uppväxtmiljö. Bilden av barnet hade alltså förändrats. 1940-talets lekskolebarnharmonierade både med en familjeideologi där den gifta kvinnans plats självklart var i hemmet, hos barnen, och med detfaktum att efterfrågan på kvinnlig arbetskraft ännu var begränsad. Under de kommande decennierna blev kvinnornasarbetskraft alltmer efterfrågad, både av näringslivet och av politikerna som strävade efter ökad tillväxt och välfärd.Samtidigt växte den ideologiska övertygelsen att kvinnan, i jämställdhetens namn, hade rätt till förvärvsarbete på sammavillkor som mannen.

Bilden av det lilla barnet som hade det bäst i familjen förändrades inte lika snabbt. Motsättningarna mellan enbarnomsorg för barnens skull och en som tillgodosåg kvinnornas och arbetsmarknadens intressen var tydliga under1950- och 1960-tal. Men under korstrycket från både ideologiska och materiella förhållanden förändrades successivtockså bilden av barnet till dess att en ny harmoni skapats i debatten. Utan något egentligt stöd av nya rön i medicinsk,psykologisk eller pedagogisk forskning hade familjens och lekskolans barn blivit dagisbarn. 

Avhandlingens titel är: Barnet och barnomsorgen. Bilden av barnet i ett socialpolitiskt projekt.

Disputationen äger rum fredagen den 8 maj 1998 kl. 13 Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg