Det emblematiska tankesättet i Jane Eyre och Wuthering Heights

Helena Ardholm anlägger i sin avhandling ett litteraturvetenskapligt perspektiv på den s k emblematiken, som ursprungligen var en
renässansgenre, och belyser hur författarna Charlotte och Emily Brontë använder denna emblemgenre i sina verk. Man kan säga att ett
emblem är en kombination av bild och text. Bilden följs av två olika texttyper. Under bilden är ett kortfattat motto skrivet och det följs av
en längre förklaring i prosa eller lyrik av kombinationens betydelse. Emblemets funktion är undervisande och upplysande och därför
används det ofta för att förklara och strukturera ett abstrakt och/eller komplicerat begrepp; det lämpar sig väl för att strukturera och tolka
andliga begrepp. Emblemet motsvarar och reflekterar samtidigt ett slags tankesätt som ursprungligen hörde till renässansens världsbild.
Detta blir tydligt om man läser t ex kristen sextonhundratalslitteratur som Bunyans The Pilgrim's Progress.

Dessutom, som avhandlingen särskilt söker visa, finns det emblem i didaktiska sjutton- och artonhundratalsromaner som Defoes
Robinson Crusoe och Moll Flanders, Richardsons Pamela och Clarissa och systrarna Brontës Jane Eyre och Wuthering
Heights. I dessa texter kan man urskilja emblem i överförd bemärkelse, dvs att den ursprungliga bilden har ersatts av ord. Dessa
"stumma" emblem fungerar som urskiljbara episoder i texten och ska fungera som "lektioner" både för romanens rollfigurer och för
läsaren."

Avhandlingsförfattaren hävdar att emblemet motsvarar ett slags tankesätt, som kan användas för att upptäcka och sedan tolka ett andligt
väsen i vardagliga ting och händelser. Hon visar på en av riktningarna för utvecklingen av emblemgenren efter 1700. Tvärtemot
föreställningen att genren helt dog ut efter den engelska restaurationen (ca 1660-88) visar avhandlingsförfattaren att emblemets tankesätt
användes i vissa didaktiska sjuttonhundratalsromaner, vilket sedermera ledde fram till det viktorianska nyväckta intresset för emblematik,
jämförbart med genrens popularitet under renässansen. Diskussionen av emblemets teori och historia i den engelska litteraturhistorien
kulminerar i en närläsning av Jane Eyre och Wuthering Heights som visar hur berättargestalterna i de två romanerna använder sig av
emblematiska tankesätt för att undervisa romanernas rollfigurer och läsaren i kristen etik. Denna läsning ger insikt i hur viktig
emblematiken var som konstform, litterärt framställningssätt och som ett medium för att ge uttryck för andlighet för systrarna Brontë.

Avhandlingens titel är: The Emblem and the Emblematic Habit of Mind in Jane Eyre and Wuthering Heights.
Disputationen äger rum lördagen den 19 september 1998 kl 10.15
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6