Michael Landzelius behandlar i sin avhandling kontroversen kring Göteborgs rådhusannex vid Gustaf Adolfs Torg och disputationen äger rum i just densamma byggnaden. Byggnaden ritades av arkitekten Erik Gunnar Asplund från Stockholm, och stod färdig i oktober 1936. Tillbyggnaden av rådhuset var ett i dags- och fackpress mycket uppmärksammat projekt. Projektet fick närmare 150 artiklar och notiser i sju Göteborgs- och två Stockholmstidningar. Genom att analysera denna kontrovers visar avhandlingen hur smakföreställningar är oundvikligt mångröstade, men också knutna till politiska och territoriella maktanspråk, liksom urban rivalitet inom nationalstaten.
Två underförstådda begreppspar var centrala för hur kontroversen kring rådhustillbyggnaden tog form och uppfattades: det rums-särskiljande paret Stockholm/ Göteborg; och det politiskt och estetiskt laddade paret modenism/konservatism. När ställningarna togs ner från rådhustillbyggnaden riktades skarp kritik mot dess utformning. En DN-journalist, liksom arkitekt Asplund själv, fogade omedelbart samman Stockholm med modernism och rollen av nationell föregångare, och Göteborg med konservatism och eftersläpande landsort. Denna bild har övertagits av arkitekturhistoriker utan att källorna någonsin studerats, och kontroversen har missuppfattats som ett tecken på ett allmänt konservativt arkitekturklimat i Göteborg under 1930-talet. Förhållandena var långt mer komplexa.
Rådhustillbyggnaden blev en unik kristalliseringspunkt för en mängd sammanlänkade faktorer i en övergripande moderniseringsprocess som berörde många rumsliga skalor: från nationalstaten till bostaden. Presskommentarer kring flera andra stora byggprojekt i Göteborg studeras, och en jämförelse görs med ett antal byggnader i Stockholm. De estetiska skiljelinjerna i kontroversen gick inte mellan Stockholm och Göteborg, utan snarare mellan olika skikt i den dominanta klassen inom nationen som helhet. De få andra röster som hördes visade marginellt intresse för de estetiska frågorna. Under hela 1930-talet var rådhusannexet i Göteborg den enda byggnad i Sverige som uppfördes i modern stil och samtidigt innehöll en funktion med en mycket stark symbolisk, politisk och officiell laddning. Byggnaden var dessutom belägen vid stadens symboliskt mest betydelsefulla torg. I detta sammanhang knöts rådhuskontroversen till andra nya byggnader i Göteborg. De moderna affärshus, badhus, hyreshus, m m, som uppfördes välkomnades snarare än kritiserades. Men i samband med kontroversen diskuterades också hur nymodigheter som gemensamhetsbad och skyltfönster för damkorsetter på ett nytt sätt exponerade särskilt kvinnokroppar.
Kontroversen kring rådhustillbyggnaden visar sig i detta sammanhang handla om hur 1930-talets arkitektur producerar en ny slags synlighet, och ett uttalat visuellt förhållningssätt till både arkitektur och mänskliga kroppar. Avhandlingen visar hur den kritik som ett fåtal i Göteborg riktade mot rådhusannexet hängde samman med att de ansåg den avskalade formen och de öppna rumssambanden vara symboliskt och funktionellt olämpliga för byggnadens innehåll. Byggnadens interiör skapade en anonym och oskyddad synlighet som inte ansågs passande för att hysa samhällets lag och rätt. Kontroversen kring rådhustillbyggnaden handlade på så sätt om hur villkor för identitetsbildning och arkitektonisk design förändrades under 1930-talet.

Avhandlingens titel är: Dis(re)membering Spaces. Swedish Modernism in Law Courts Controversy.
Disputationen äger rum fredagen den 4 juni 1999 kl 12.00
Rådhusets annex, Gustavf Adolfs Torg, Göteborg
Närmare upplysningar: Michael Landzelius, e-post: michael.landzelius@postgw.icug.gu.se