Mindre strålning mäter fettmängden bättre Fettvävens och även musklers och andra vävnaders fördelning över olika kroppsregioner kan med hög precision bestämmas med datortomografi (skiv- eller skiktröntgen). Efter ett drygt tioårigt samarbete mellan röntgenkliniken och medicinkliniken på Sahlgrenska kan mätningarna nu ske med 10-25 gånger mindre röntgenstrålning än tidigare och samtidigt ge mer tillförlitliga resultat. Diagnosen fetma kan baseras på skiktröntgen där mängden fett som är lokaliserat i bukhålan mäts. Denna lokalisation av fett i bukhålan har ett starkt samband med nyinsjuknande i fetmakonsekvenser som sockersjuka, högt blodtryck och hjärt- kärlsjukdom. En internationellt accepterad klassificering av fetma baserad på mängden fettväv i kroppen existerar för närvarande inte, men utrustningen och kunnandet att sammanställa finns på Sahlgrenska. Att upprepa undersökningen med korta intervall är då heller inget problem då röntgendosen sänkts. I en nära framtid är det tänkbart att via enstaka datorröntgensnitt över bålen i samband med hälsokontroll avgöra om man är i riskzon för sjuklig fetma. Att mäta mängden fettväv går också bra med magnetkameran men än så länge är metoden inte jämförbar med datortomografi för övriga organ. Metoden kan vara av värde, men den är dyr och har inte samma mätnoggrannhet i detta speciella avseende. Fördelen är dock att man då helt undviker röntgenstrålning. Vi har hittills använt datortomografi på patienter med grava hormonstörningar för att närmare studera kroppens sammansättning. Kortison ökar mängden fett i bukhålan medan sköldkörtelns hormoner har motsatt effekt. Tillväxthormon ökar muskelmassan och minskar mängden fett i kroppen, framförallt det "farliga bukfettet" i bukhålan som har ett mycket nära samband med flertalet riskfaktorer för hjärt- kärlsjukdomar. Tillväxthormon omfördelar också fettväven i gynnsam riktning från bukhålan till armar och ben. Det är alltså gynnsamt att undvika låga halter av tillväxthormon och höga halter av kortison, i annat fall ackumuleras fett i buken. Två teorier föreligger: fettvävsackumulation kan å ena sidan utgöra ett index på hormonell rubbning eller å andra sidan kan lokalisationen istället ge hormonstörning. Patienter som har höga halter av sköldkörtelhormon (giftstruma) har mycket lite av sin fettväv lagrad i bukhålan. Studien visar att dessa patienter vid tillfrisknandet snabbt samlar på sig fettväv inuti buken. Varför det är på det viset vet vi inte säkert. Kan det vara så att viss mängd fettväv i buken är av godo?