Trots fler utbildade inom hjärt-lungräddning ökar inte antalet livräddningar

Plötsligt hjärtstopp orsakar en stor del av dödsfallen i Sverige och övriga
västvärlden. En studie vid Göteborgs universitet visar att om
hjärt-lungräddning startas omedelbart i väntan på ambulans ökar chansen
till överlevnad trefaldigt. Studien visar också att trots att många
personer utbildas inom hjärt-lungräddning ökar inte antalet ingripanden. En
anledning till detta kan vara att utbildningen inte förbereder livräddaren
tillräckligt på de känslomässiga reaktioner som kan dyka upp i samband med
ingripandet och efter.

I intervjuer med personer som gjort hjärt-lungräddning framkom att många
upplever en känsla av osäkerhet, maktlöshet och motvilja i samband med
livräddningen.  Upplevelsen känns också i efterhand som en negativ
erfarenhet, beroende på att man inte haft möjlighet att tala med någon om
den. Dessa uppgifter tyder på att det inte räcker med att utbilda människor
i hjärt-lungräddning. De behöver även förberedas mentalt för ett ingripande
och sina egna reaktioner. På så sätt kan man minska den känsla av utsatthet
som kan utgöra ett hinder för att ingripa. Studien visar också på ett behov
av en organiserad uppföljning av de personer som gör hjärt-lungräddning.

Trots en minskad dödlighet i hjärt-kärl sjukdomar är plötslig hjärtdöd
>fortfarande ett stort medicinskt och socialt problem. Majoriteten av dessa
dödsfall sker utanför sjukhus och utom räckhåll för sjukvårdens resurser.
Att sprida hjärt-lungräddningstekniken till allmänheten är nödvändigt för
>att ha en möjlighet att hjälpa dessa  människor. Trots att det för
närvarande finns ca 1,5 milj utbildade livräddare i Sverige har det dock
varit svårt att få till stånd en avgörande ökning av antalet ingripanden
vid hjärtstopp utanför sjukhus.

Bland över 700 tillfrågade livräddare från hela Sverige som gjort
hjärt-lungräddning  betraktade dock 93% sitt ingripande som en positiv
erfarenhet och 99,5% var beredda att gör ett nytt ingripande om så krävdes.