Redan på stenåldern tuggade man tuggummi  -  För första gången på 45 år läggs nu en avhandling fram om västsvensk stenålder. Den tidigare forskningen kring västsvensk jägarstenålder har under 50-, 60- och 70-talen präglats av en kraftig motsättning mellan å ena sidan västsvenska forskare och å den andra framför allt skånska och danska forskare. Grundorsaken har varit att de västsvenska forskarna inte fick acceptans för sin åsikt att de äldsta lämningarna efter människor fanns i Västsverige. Denna motsättning mellan olika forskare har dock försvunnit under de senaste tio åren.  -  I Bengt Nordqvists avhandling kring västsvensk jägarstenålder (mesolitkum) får vi ett flertal olika aspekter på vår äldsta förhistoria. Avhandlingsförfattaren redogör för utgrävningarna vid Balltorp och tar upp olika metodiska spörsmål som datering med kol 14-metoden, strandförskjutningen m fl ämnen. Ett av dessa är vikten av grävmetod. T ex genom att använda vattensållning har nya fynd gjorts av bl a stenålderstuggummin och båt-tätningar av harts från stenåldersboplatsen vid Huseby klev.  -  Utnyttjandet av nya analysmetoder har också medfört nya kunskaper kring de äldsta fynden av skelettdelar av människor. Den s k kol 13-metoden redovisar förhållandet mellan kött från land och kött från havet. Resultaten visar att föda från havet har varit av helt dominerande betydelse för dessa människor.   -  Bengt Nordqvist ger en utförlig redogörelse för hur människorna utnyttjade mynningsområdet vid Göta älv för 9 000-10 000 år sedan, en trakt som idag utgörs av den moderna staden Göteborg och Mölndal. Med hjälp av bland annat studier av jordartstyper och analys av benfynd kan man rekonstruera det dåtida landska-pet. Det var ett landskap som var kraftigt präglat av närheten till havet. Analysen visar att människorna huvudsakligen har haft sina bosättningar på öar i den då-tida mellanskärgården; ett exempel på dessa stenåldersbosättningar är Bua Väs-tergård i Västra Frölunda. Periodvis har dessa grupper förflyttat sig under året till fastlandet och jagat storvilt som uroxe, som t ex vid Balltorp i Mölndal. Under andra delar av året har man förflyttat sig ut till ytterskärgården, exempelvis Öcke-rö och Styrsö, och nyttjat djuphavsfiske av bl a långa och torsk. Sannolikt har dessa människor även jagat havsdäggdjur som exempelvis vitnosiga delfiner (som vid Huseby klev på Orust). Förhållandet mellan kust- och inlandsbosättning visar att under hela jägarstenåldern bodde huvuddelen av befolkningen i kustområdet. Dock är det fullt uppenbart att i inlandet ökade bosättningarna successivt under hela jägarstenåldern.  -  Bengt Nordqvist beskriver avslutningsvis människors förändrade levnadsvillkor under 5 000 år som återspeglar det landskap som inlandsisen lämnade efter sig och fram till det att människorna övergår till odling och tamboskap. Han visar på det arktiska kustlandskapet som säsongsvis under året utnyttjades för fiske och havsjakt medan man under andra delar av året vistades söderut i Danmark eller i norra Tyskland. Under den tusenåriga förändringen omvandlades detta kustlandskap till en rik miljö i såväl havet som på land. Människorna övergick till att leva i avgränsade regionala miljöer där fiske på torsk och långa tillsammans med jakt på uroxe, vildsvin och kronhjort samt insamling av olika nötter, bär och frukter bildar den stabila näringsbasen. Slutligen beskriver Nordqvist översiktligt hur dessa grupper övergår till jordbruk och boskapsskötsel.  -  Avhandlingens titel är: A Study of the Mesolithic on the West Coast of Sweden. Including a case-study of coastal sites with organic remains from the Boreal and early Atlantic periods.  -  Disputationen äger rum fredagen den 27 november 1998 kl 13.00
Sal T 307, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6.