Ryggmärgsstimulering ett bra alternativ vid svår kärlkramp För vissa patienter med svår kärlkramp finns det ökad risk för komplikationer vid bypassoperation. Ryggmärgsstimulering, inopererad med endast lokalbedövning, visade sig i en jämförande studie lindra kärlkrampen i samma utsträckning hos utvalda patienter. Ryggmärgsstimulering har sedan mitten av 1980-talet använts för att behandla patienter med svår kärlkramp där alla sedvanliga behandlingsmöjligheter är uttömda. Metoden har visat sig ge upphov till en god symptomlindring genom minskad syrebrist i hjärtat. Mekanismerna bakom denna effekt är dock okända. Ryggmärgsstimulatorn opereras in med lokalbedövning på vaken patient och riskerna med ingreppet har visat sig vara få. Hos vissa patientgrupper med svår kärlkramp har bypasski-rurgi haft en förhöjd frekvens av komplikationer. Då ryggmärgsstimulering visat sig ha god symptomlindrande effekt gjordes en jämförande studie mellan dessa två behandlingsmetoder bland 104 patienter. Patienterna valdes ut med förutsättningen att symptomlindring var enda anledningen till bypasskirurgi. De hade också en förväntat ökad risk för komplikationer med bypasskirurgi. Sex månader efter ingreppen gjordes en uppföljning som visade att bägge metoder gav en likvärdigt god symptomlindring. Det som skilde de bägge grupperna åt var att arbetskapaciteten vid uppföljande arbetsprov förbättrades i bypassgruppen jämfört med innan operation, men inte i ryggmärgsstimuleringsgruppen. Sjukligheten (hjärtinfarkter och stroke m m) var i vissa avseenden mindre i ryggmärgsstimuleringsgruppen under studien jämfört med bypassgruppen. I avhandlingen presenteras också två experimentella undersökningar. Den ena tydde på att insöndringen av stresshormoner i hjärtat inte verkar minska efter ryggmärgssstimulering, däremot verkar stresshormonerna minska generellt i blodet. Den andra undersökningen gällde teorin att den minskade syrebristen i hjärtat beror på ett ökat blodflöde, men man såg i studien inga effekter på blodflödet vid ryggmärgsstimulering.