Sambanden mellan text, musik och gestik i barockmusiken Hur hänger den musikaliska gestik, som barockens tonsättare använde sig av, samman med den fysiska gestik, som sångarna under samma period praktiserade på scenen? Och hur kan man praktiskt pröva sambandet mellan dessa två gestiktyper? Eva Nässéns syfte har varit att med historisk, konstnärlig och pedagogisk utgångspunkt undersöka och framföra tre verk från barocken med tonvikt på sambanden mellan text, musik och gestik. Barockens tonsättarna skildrade känslor och stämningslägen med hjälp av affektläran, som bl a innebar att vissa intervall och tonslingor hade särskilda, givna betydelser. Under samma tid använde både sångare och skådespelare en scenteknik, vars grunder härstammade från antikens retoriker. En stor del av denna teknik utgjordes av gestik, som kortast definieras som "ett yttre tecken på en inre känsla". Gestiken bestod av handrörelser, kroppshållning och ansikts- och ögonuttryck, som skulle spegla både innehållet i texten och textens bakomliggande känslor. När sångarna skulle framställa olika karaktärer på scenen fick de hjälp av tonsättarens musikaliska tolkning av texten och använde scenisk, fysisk gestik, som motsvarade den musikaliska gestiken. I litteraturen fram till 1730 ges mycket lite information om hur man gick till väga för att finna rätt gest eller hur man applicerade gesten på musiken exempelvis i operarecitativ. Eva Nässén har i praktiska experiment, dvs konserter och föreställningar, prövat olika tillvägagångssätt i flera analyserade och uppförda verk, och tre av dessa redovisas i avhandlingen, nämligen delar ur Poppeas kröning från 1642 av Claudio Monteverdi, kantaten Amarilli vezzosa från 1708 av Georg Friedrich Händel och delar av Alcione, fransk tragédie lyrique från 1706 av Marin Marais. Tack vare tidsspannet mellan Monteverdi och Händel kan hon påvisa stilistiska skillnader i gestikens utförande liksom likheter i den retoriska grundinställningen. Skillnaderna som rådde mellan italiensk och fransk musiksmak visar sig även i användningen av gestik, vilket diskuteras i arbetsbeskrivningen av föreställningen Scener ur Alcione. Somliga problemställningar har kunnat få svar i litteraturen medan andra fått svar genom konstnärliga lösningar i det praktiska arbetet. Det har visat sig att det är fullt möjligt att följa ett flertal retoriska regler, och det framstår klart, att vissa typer av exempelvis retoriska pauser, som förekommer i libretti, komponerades som pauser i musiken. Härmed gavs utrymme för olika typer av både gestik och annan, fysisk handling. Eva Nässén konstaterar att ett framförande med gestik både förtydligar och lyfter fram strukturen i text och musik. Hennes arbete med de tre verken har skett i projektform vid Musikhögskolan samt Teater- och Operahögskolan och samtliga har uppförts på Artisten med medverkan av studerande vid skolorna. Som bilaga till avhandlingen medföljer en videokasett, som omfattar dels en inspelning från en av föreställningarna av Scener ur Alcione från oktober 1998, dels en dokumentär av förberedelsearbetet och repetitionerna. Avhandlingens titel är: "Ett yttre tecken på en inre känsla" Studier i barockens musikaliska och sceniska gestik. Disputationen äger rum lördagen den 25 mars 2000 kl 13.00 Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg Närmare upplysningar: Eva Nässén, tel 031-773 4001 (arb), e-post: Eva.Naessen@musik.gu.se