En studie av våra första ordböcker Ordböcker är en viktig källa till kunskap om vårt ordförråd och hur det har utvecklats genom tiderna. Vad skulle kunna ge bättre upplysningar om vad ett ord betyder, hur det stavas och hur det konstrueras ihop med andra ord än en ordbok? Tyvärr är det inte helt problemfritt att använda sig av ordböcker som språkhistoriska källor. En av anledningarna är att våra äldsta ordböcker inte alltid hade som huvudsakligt syfte att ge upplysningar om just svenskan. I stället var de två- eller flerspråkiga och svenskan fungerade i flera fall bara som en översättning av det utländska språk som behandlades. Detta medför i sin tur att man inte alltid får så många och så ingående uppgifter om svenskan som man skulle önska. Man kan heller inte vara helt säker på att de svenska ord som ges i ordboken faktiskt användes av gemene man. I flera fall kan man tvärtom anta att de snarare var ett slags översättning av det främmande språkets motsvarande uttryck, och inte alls ett allmänt vedertaget svenskt ord. I Lena Rogströms avhandling Jacob Serenius lexikografiska insats behandlas dessa frågor utifrån tre ordböcker skrivna under första hälften av 1700-talet av politikern och sedermera biskopen Jacob Serenius. Ordböckerna är de första i Sverige som behandlar engelska på ett utförligt sätt och de är intressanta på flera vis. I avhandlingen undersöks ordböckerna först lexikografiskt, för att man skall få en uppfattning om hur de är gjorda och vilken betydelse deras struktur kan ha för själva ordförrådet i ordböckerna. Därefter undersöks det svenska ordförrådet i framför allt den svensk-engelska ordboken. De frågor som behandlas är hur sammansättningen, denna typiskt svenska ordbildningstyp, beskrivs i ordboken jämfört med idag och vilken typ av specialordförråd som finns. Den sistnämnda frågan är intressant dels för att 1700-talet är det århundrade då man kan börja se en utveckling av ett svenskt fackordförråd, dels för att Serenius ordböcker tog sikte på en speciell målgrupp, nämligen handelsmän och sjöfarare. Förutom dessa frågor behandlas också de ord som anses ha använts tidigt av just Serenius i hans ordböcker, och som kan ha kommit in i svenskan den vägen. Förutom de rena ordförrådsundersökningarna finns också ett kapitel som tar upp hur Serenius beskrivit en del ords ursprung i form av etymologiska angivelser. Några av slutsatserna är att Serenius ordböcker är influerade av engelsk lexikografi och att de har en avancerad lexikografisk utformning. Man kan också se att Serenius använder många ord som kommit att bli bestående i svenskan, t ex storrökare och kortspelsfärgerna ruter, spader och klöver, och att hans fackordförråd begränsar sig till de ämnen som är intressantast för handelsmän och sjömän. Det är också tydligt att det svenska ordförrådet i ordböckerna, också i den svensk-engelska ordboken, är beroende av det engelska ordförrådet både till form och innehåll, och att det därför inte förutsättningslöst kan användas för språkhistoriska undersökningar. Avhandlingens titel är: Jacob Serenius lexikografiska insats. Disputationen äger rum fredagen den 29 maj kl 10.00 Stora hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg