Dramatiskt förbättrad prognos för barn med lymfcancer! Lymfcancer är den mest aggressiva och snabbväxande tumören som kan drabba barn. Tidigare hade denna cancersjukdom en mycket dyster prognos och endast ett fåtal av barnen överlevde. I början av 1980-talet introducerades en intensifierad cellgiftsbehandling vilket innebar en dramatiskt förbättrad prognos och numera blir de flesta av dessa barn botade. Denna glädjande behandlingsframgång har dock inte uppnåtts utan medicinska biverkningar. Med det ökade antalet barn som idag överlever en cancersjukdom har frågan om behandlingens sena bieffekter och dess påverkan på barnens liv alltmer kommit i centrum för barncancerforskningen. Intresset har framför allt riktats mot skador på vitala organ såsom hjärta, lungor och njurar. I en studie som genomförts på Barnklinikerna, SU/Östra har syftet varit att kartlägga förekomsten av barnlymfom i västra Sverige under en 20-års period (1975-1994) och att undersöka sjukdomens förlopp, prognostiska riskfaktorer och långtidsöverlevnad. Dessutom har förekomsten av sena biverkningar avseende tillväxt, pubertetsutveckling och fertilitet studerats. Den genomförda studien visar att det i genomsnitt insjuknar fyra barn per år i denna cancersjukdom i västra Sverige under 15 års ålder. Därmed är barnlymfom den tredje vanligaste cancersjukdomen hos barn, efter leukemi och hjärntumör. Antalet barn som årligen insjuknar i lymfom har ökat något under denna 20-års period, vilket är i överensstämmelse med internationella studier. I denna undersökning visade sig sjukdomen vara ca fyra gånger så vanlig hos pojkar. En dramatisk förbättring av prognosen påvisas i och med att ett nytt behandlingsprotokoll infördes 1980 som innebar en intensifiering av cellgiftsbehandlingen. Från att på 70-talet endast 10-20 procent av barnen överlevde, blir nu fler än 80 procent botade från sjukdomen. I denna avhandling visas att en påtaglig hämning av längdtillväxten sker under själva cellgiftsbehandlingen. Det sker dock en återhämtning av tillväxten efter behandlingens avslutande och vuxenslutlängden påverkas ej. Någon störning av insöndringen av tillväxthormon kan ej påvisas efter avslutad behandling. Cancerbehandling kan resultera i skadliga effekter på könskörtlarna (äggstockar och testiklar) som kan ta sig uttryck i nedsatt produktion av såväl könshormoner som könsceller. I denna undersökning, som endast omfattade pojkar som genomgått cellgiftbehandling som barn, påvisades efter avslutad pubertet förhöjda nivåer av gonadtropiner men utan någon störning av själva insöndringsmönstret. Detta fynd talar för en skada på den spermieproducerande vävnaden i testiklarna och innebär en ökad risk för sterilitet. För att i möjligaste mån undvika skada på könskörtlarna efter cancerbehandling är det angeläget att ta fram behandlingsmetoder som reducerar risken för sådana biverkningar.