Studier av Epstein-Barrviruset kan förhindra uppkomsten av cancer Epstein-Barrviruset kan i vissa fall ge upphov till olika tumörsjukdomar. Studier av detta virus kan öka förståelsen för uppkomsten av dessa sjukdomar. Detta innebär i sin tur att möjligheten att förhindra uppkomsten av cancer, genom exempelvis vaccin eller annan behandling, ökar. Större delen av jordens befolkning bär på Epstein-Barrvirus. Infektionen ger i västvärlden vanligtvis få eller inga symptom men kan ibland ge upphov till den godartade sjukdomen körtelfeber. Normalt begränsas sjukdomen av ett hos de flesta medfött starkt specifikt immunförsvar mot detta virus och endast i undantagsfall uppstår en elakartad sjukdom. "Olyckshändelser" i virusets livscykel kan då leda till utvecklingen av vissa specifika tumörformer bl a det afrikanska Burkitt-lymfomet och vissa typer av svalgcancer samt tumörer hos individer med nedsatt immunförsvar, exempelvis organtransplanterade patienter och AIDS-sjuka individer. Epstein-Barrvirusets arvsmassa består av DNA och innehåller fler än hundra gener, varav endast ett fåtal är av betydelse för virusets förmåga att framkalla tumörer. Två av dessa är generna för EBNA2- och LMP1-proteinerna. Den senare ingriper i värdcellens system för överföring av meddelande från omgivningen så att signaler till cellen att dela sig kontinuerligt avges. EBNA2-proteinets funktion är mindre känd men har också att göra med signalöverföring och reglering av olika geners aktivitet, bl a sådana som påverkar cellens tillväxt. En ökad kunskap om hur Epstein-Barrvirus påverkar sin värdcell och gör den "odödlig" och om de molekyler som är inblandade, kan i sin förlängning ge oss möjligheter att förhindra sjukdomsuppkomst genom utvecklingen av specifika behandlingsmetoder och vacciner. Vi har studerat hur bildningen av LMP1-proteinet från sin gen styrs i den EBV-infekterade lymfoida cellen och vilken roll EBNA2 spelar i denna process. Våra undersökningar har klargjort att denna reglering sker via en balanserad uppsättning av faktorer i cellen med både aktiverande och inaktiverande egenskaper, och att EBNA2 ingriper i denna balans på ett sätt så att LMP1-genen aktiveras. För att molekyler skall kunna påverka varandra måste de ha en direkt kontakt och i vårt arbete har flera av de reaktioner där EBNA2 medverkar beskrivits i stor detalj.