Ny hypotes för uppkomst av äggvita i urinen I denna avhandling lägger vi fram hypotesen att läckage av äggvita genom njurarna (nefrotiska syndrom) kan bero på skador i cellerna som kantar blodkärlen (endotelcellerna) istället för att vara njurspecifika skador. Vi har funnit belägg för att det skikt av sockerhaltiga föreningar som omger endotelcellerna (glykocalyx) kan fungera som en negativt laddad gel och därmed förhindra läckage av protein till urinen. Normalt bildas 180 liter urin per dygn, med samma koncentration som i plasma, av i stort sett alla ämnen utom de största äggviteämnena, som endast passerar ut i spårmängder. Denna process är vital för vår >överlevnad och måste noga regleras. Störningar leder till att proteiner läcker ut i urinen, "äggvita i urinen", som är ett kardinalfynd vid njursjukdom. Vårt syfte med studien är att försöka ta fram bättre diagnostik och behandling av patienter med njursjukdom då äggvita läcker ut i urinen. För att kunna göra detta måste vi veta mer om hur den normala barriären mellan blod och urin är uppbyggd, en kunskap som dessvärre fortfarande är bristfällig. Endotelcellerna är en tidigare relativt försummad del av njurens blod-urin barriär. Dessa celler utgör första lagret i barriären mellan blod och urin, där filtreringen från blodet sker (glomerulära barriären). De producerar ett ytskikt bestående av olika sockerhaltiga molekyler. Vi visar att detta lager kan förändras beroende på olika stimuli. När endotelceller från njure i odling behandlades med ett ämne som orsakar njursjukdom hos råtta så minskade produktionen av sockerhaltiga ämnen. Med en proinflammatorisk substans (IL-1b) ökade istället denna produktion. Vi visar också att proteinet orosomucoid tillverkas av endotelceller i odling. Detta protein har tidigare visats vara viktigt för att inte njuren skall läcka ut äggvita i urinen. Dessutom finner vi att orosomucoid har en direkt antiinflammatorisk verkan på endotelcellerna och att denna effekt medieras av ett speciellt signalprotein, cAMP. Dessa fynd visar att endotelcellerna är mycket dynamiska och att de i hög grad påverkas av sin omgivande miljö. Detta kan vara av klinisk relevans för en mängd olika ödemtillstånd i kroppen (svullnad genom sjuklig ansamling av vätska i vävnaden). Vissa njursjukdomar kan bero på störd endotelcellsfunktion snarare än att ha mer njurspecifika orsaker.