Denna socialantropologiska undersökning av svensk-amerikaner bygger på ett nästan 1,5 års fältarbete i den kaliforniska staden Turlock samt litteraturstudier. Få känner till att Kalifornien sedan tre decennier tillbaka är den delstat som har flest antal människor vilka identifierar sig som svensk-amerikaner. Svensk-amerikaner i Kalifornien är tämligen outforskade i jämförelse med deras traditionella bosättningar i övre Mellanvästern. Huvudfrågan som ställs är "Vad innebär det att vara svensk amerikan". Framför allt fokuseras på ättlingarna till de 1,2 miljoner svenskar som utvandrade till USA mellan åren 1850 och 1930. Det stora flertalet av dem, 4,7 miljoner människor, är nu i tredje generationen och bortom, och har ofta blandad etnisk härkomst. Svensk-amerikanerna har en fast nationell identitet som amerikaner. Ändock har den etniska härstamningen betydelse för många, men i mycket varierande grad, vilket jag benämner lågaktiv etnicitet. I avhandlingen belyses först svensk-amerikanerna på nationell nivå: hur den svensk-amerikanska identiteten utvecklats över tid, och ger dessutom en översikt över dagens nationella sammanslutningar. Därefter snävas studien in och undersöker svensk-amerikanskt föreningsliv i norra Kalifornien. De bärande delarna av avhandlingen är en undersökning av Turlock, knappt två timmars bilresa sydost om San Francisco. Svensk-amerikaner kom en masse under 1900-talets första decennier och har varit en mycket inflytelserika i staden. En svensk infrastruktur byggdes upp, med bl.a. många affärsrörelser. Turlock har vuxit snabbt under senare decennier och svensk-amerikanernas andel av befolkningen är nu endast 5 procent. Avhandlingen speglar även de kristna kyrkornas betydelse i Turlock, särskilt med en etnisk aspekt på religionen. Många av Turlocks inflytelserika kyrkor är evangelikala i åskådning – de kan kallas "fundamentalistiska" – och den kristna miljön har stor betydelse i staden. Inom stadsgränsen finns idag sju församlingar med svensk-amerikansk ursprung, sex av dem evangelikala i åskådning. År 1991 startades i Turlock en årlig nordisk festival, "Skandi-Fest". Bland annat studeras hur festivalen byggs upp under året: de är beroende av många "etniska experter" såsom uppträdande folkdans och -musikgrupper, kringresande försäljare av nordiska produkter och omkring 1000 volontärer. Vad jag finner samlande för svensk-amerikanernas svenskhet är bl.a. emotionell koppling till en ogripbar verklighet som förfäderna upplevde (eller snarare antas ha upplevt); längtan efter en identitet som är något utanför den vardagliga; sammankoppling med vikingarna som får symbolisera ett slags avlägsna förfäder. I det vardagliga livet har sällan den svensk- eller skandinav-amerikanska identiteten någon nämnvärd betydelse, utan andra identiteter mobiliseras alltefter kontext. I de etniska föreningarna där medlemmarna träffas en gång per månad sker tillfälligtvis en eskalering av det etniska medvetandet/identifikationen, fast dagen efter är det mesta sig likt igen. I lågaktiv etnicitet ingår alltså tillfällen där denna övergår till att temporärt bli högaktiv, och blir då högst relevant. En av kärnpunkterna i lågaktiv etnicitet är att etniskt intresse brukar väckas först i 50-60-årsåldern, givetvis med betydande åldersmässig variation. Endast en bråkdel av förfädernas kultur har överförts till människor i tredje generationen (och bortom) från den ursprungliga immigranten. Det finns en rådande önskan i det amerikanska samhället "att komma någonstans ifrån", ett allmänt sökande efter en identitet där den etniska börden framhävs. Gränserna mellan lågaktiva etniska grupper i USA är mycket otydliga; grupperna är öppna och inkluderande. Etniciteten bland dessa grupper bygger på i stort sett samma värderingar och uttryck. Jag vill sammanfatta lågaktiv etnicitet som sökandet efter ett arv de aldrig ärvde.