Halogenerade marina spårämnen Lättflyktiga halogenerade kolväten (så kallade halokarboner) är ämnen som finns i detekterbara halter överallt i miljön. Dessa ämnen kan vara av antingen antropogent (av människan producerad) eller naturligt ursprung. I den marina miljön har det visat sig att alger utsöndrar halokarboner, som t.ex. bromoform, CHBr3, och kloroform, CHCl3. De antropogena halokarbonerna innefattar bland annat klorfluorkarbonerna eller, i dagligt tal, freonerna. Dessa tillförs havsvattnet från atmosfären dit de utsöndras från t.ex. sprayburkar. Freoner är föreningar som är väldigt stabila i både atmosfären och i havsvattnet. De har ingen naturlig bakgrundskoncentration i miljön och halterna av freoner har stadigt ökat i atmosfären, ända till helt nyligen, sedan de introducerades för ungefär 50 år sedan. Dessa egenskaper tillsammans med det faktum att freoner är detekterbara i låga halter i havsvatten gör att de är lämpliga som spårämnen för studier av havsströmmar och blandning av vattenmassor i oceanerna. Framförallt har freonerna CFC-12, CFC-11 och CFC-113 tillsammans med de närbesläktade föreningarna koltetraklorid, CCl4, och metylkloroform, CH3CCl3, använts som spårämnen, men även andra halokarboner har använts. Den tidsrelaterade atmosfärs-koncentrationen av freoner gör det möjligt att med ledning av en vattenmassas freon innehåll bestämma den tid det tagit sedan vattnet lämnade vattenytan, och därmed kan viktig information om vattenströmmars hastighet erhållas. En viktig förutsättning för att halokarboner skall kunna användas som spårämnen är att deras nedbrytninshastighet i vatten är låg. Det har visat sig att detta under vissa förhållanden inte är fallet. Speciellt har det visat sig gälla för vatten med låga syrehalter. Därför har undersökningar av halokarboners stabilitet genomförts i havsområden med anoxiska vatten som t.ex. i Svarta havet, Östersjön och i fjorden Framvaren i Norge. Med ledning av dessa mätningar har ungefärliga halveringstider för dessa substanser kunnat presenteras. Kemisk reduktion föreslås som reaktionsmekanism för nedbrytningen. Djupvattenbildning i Grönlandshavet är av stor betydelse för den globala cirkulationen av vatten i världshaven och är bl.a. viktigt för vårt klimat. Vatten i Grönlandshavet med hög salthalt kyls av under vintern och får en tillräckligt hög densitet för att kunna bilda djupvatten. En undervattensrygg som går mellan Skottland och Grönland hindrar utbyte av Grönlandshavets djupvatten med Nordatlanten. Flödet av djupvatten över undervattensryggen är viktig att förstå. Speciellt viktigt är flödet genom Danmarkssundet (mellan Island och Grönland) och genom en djupränna söder om Färöarna. Dessa strömmar av vatten har studerats med hjälp av multivariat analys av hydrografiska och kemiska data. Multivariat analys är ett statistiskt verktyg för att kunna studera flera parametrar samtidigt. Blandningen mellan vatten som flödar över undervattensryggen och andra vattenmassor samt transporttider mellan basänger söder om ryggen kunde bestämmas. I Weddellhavet i Antarktis bildas ochså djupvatten och även denna process har studerats med hjälp av halogenerade kolväten.