Konflikter uppstår då människor med olika livsformer kommer i kontakt med varandra, i form av en
kamp där olika parter kräver respekt för inbördes oförenliga värden. En viktig motsättning gäller vilka
procedurer som är tillåtna. Vissa hänvisar till religiösa auktoriteter, som t ex Allah, medan andra litar
till mänsklig argumentation. May Thorseths avhandling är en moralfilosofisk diskussion om
möjligheten att tvinga fram argumentation om omstridda normer och värden i flerkulturella samhällen.
Huvudtemat är paternalistiskt tvång, dvs sådant tvång som utövas mot personer för deras eget bästa.
Autonomi (självbestämmande), erkännande och respekt från andra förutsätts alltid vara till en persons
eget bästa. Avhandlingsförfattaren argumenterar för att också heliga auktoriteter bör betvivlas. En
överordnad norm är att allt som blir omstritt också bör betraktas som reviderbart. En viktigt skäl för
normen är att ett erkännande av och lika respekt för olikheter innebär att alla religiösa, etniska och
kulturella livsformer har samma plikt till argumentativt försvar för kontroversiella normer och sätt att
handla.


Krav på lika respekt och erkännande innebär att alla har samma krav på att bli behandlade som
autonoma. Detta kräver kommunikation mellan alla parter. Att behandla motståndare autonomt betyder
då att man inkluderar dessa i en kommunikationsgemenskap. I avhandlingen argumenteras det för att
olika parter redan befinner sig i en kommunikationsgemenskap då en konflikt mellan dem har
uppstått. Kommunikationen kan emellertid ske på olika vis. En ytterpunkt är att uppträda
"fundamentalistiskt" genom att vägra att argumentera och den andra ytterpunkten är att gå in i en
öppen argumentation och därmed riskera att tvingas revidera sina egna normer och sätt att handla.


May Thorseth presenterar argument för att det kan vara legitimt att tvinga andra till argumentation,
under förutsättning att man inte använder fundamentalistiska procedurer. Eftersom autonomi,
erkännande och lika respekt kan tvingas fram för någons eget bästa kan det vara legitimt att uppträda
paternalistiskt i förhållande till sådana som hindrar eller begränsar autonomi, erkännande och lika
respekt genom att uppträda fundamentalistiskt.


Fundamentalism knyts därmed primärt till procedurer och inte till vad människor tror på. Både
religiösa fanatiker och feminister kan räknas som fundamentalister med utgångspunkt i detta
kriterium. Sådan fundamentalism tar sig typiskt uttryck i att kontroversiella ståndpunkter hindras att
komma fram i argumentationen och i att fundamentalisten vägrar att revidera egna normer och
handlingssätt även om de utsätts för kritik.


Avhandlingens titel är: Legitimate and Illegitimate Paternalism in Polyethnic Conflicts.
(Legitim och illegitim paternalism i flerkulturella konflikter)
Disputationen äger rum lördagen den 20 februari 1999 kl 13.
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Närmare upplysningar: May Thorseth,e-post: may.thorseth@hf.ntnu.no
eller may.thorseth@phil.gu.se