Ryggproblem i medelåldern har startat långt tidigare

I en unik studie har sextusen 18-åriga män följts från sin mönstring 1979
till tjugo år senare, bland annat när det gäller deras ryggbesvär.
Nästan exakt lika stor andel hade lindrigt ont vid mönstringen och ²ofta²
ont tjugo år senare.

Avhandlingen visar att det inte är för tidigt att börja i 20-årsåldern med
aktiva insatser mot ryggproblem, även om rygg- och nackbesvär fortfarande
visar högst frekvens kring 40-års åldern. Detta är viktigt för att undvika
kroniska besvär. En dålig psykosocial arbetsmiljö visade lika starkt
statistiskt samband med frekventa rygg-/nack besvär som ett fysiskt tungt
arbete.

Vid uppföljningen svarade 39 procent av över tretusen nästan 40-åriga män
att de ofta eller alltid hade ont i ryggen och/eller nacken. Det var
vanligast att ha ont i både rygg och nacke. Då samma män hade svarat på
frågor om ont i ryggen vid sin mönstring tjugo år tidigare hade 37 procent
haft något ryggont senaste två åren. En mindre grupp om tusen personer
undersöktes även kliniskt i samband med mönstringen.

De personer med lindrigt ont vid 18 årsålder var till stor del samma som
hade ordentligt ont tjugo år senare. Om man hörde till de cirka tio procent
som redan vid mönstringen tyckte att ryggbesvären påverkade vardagen, eller
hade varit frånvarande på grund av ont i ryggen, så var risken ungefär tre
gånger så stor som för andra att ofta ha ont tjugo år senare. För den lilla
grupp som angivit att ryggbesvären hade stor påverkan på vardagslivet, var
den risken ökad nästan nio gånger.


Från undersökningen kunde noteras att om man upplevde smärta vid full
vridning av huvudet var risken också ökad att ha frekventa besvär tjugo år
senare. Hälften av alla sjukskrivningar beror helt eller delvis på ont i
muskler och leder, där rygg och nacke dominerar. Endast 5-10 procent av
besvären blir långvariga, och leder ibland till pension, men de få fallen
står för större delen av lidandet och kostnaderna. Att bromsa utvecklingen
mot kroniska besvär är därför en viktig uppgift.


Man måste sakta träna upp rörlighet och styrka efter en smärtperiod. Läkare,
sjukgymnaster, kiropraktorer eller andra terapeuter kan vara konsulter som
hjälper till att bedöma situationen och se helheten för att förhindra att
man fastnar i en långvarig ²sjukroll². Att flytta medel från sjukersättning
till aktiva insatser ser i dag ut att vara viktigt för att tackla problemet