Ingela Nilsson, grekiska - disputation 21 april 2001 Kärleksroman i Bysans? Under första delen av 1100-talet i Konstantinopel tog en grupp bysantinska författare upp antika genrer, bl a den antika romanen som därmed återuppstod efter nästan 800 år. Den bysantinska perioden är inte precis känd för att ha skapat stor kärlekslitteratur, och för många kan en bysantinsk kärleksroman synas vara en paradox i sig. Ingela Nilsson undersöker i sin avhandling den bysantiske författaren Eumathios Makrembolites som skrev sin roman om det unga kärleksparet Hysmine och Hysminias med den antika romanen Leukippe & Kleitophon som modell. För en modern läsare kan denna roman verka händelsefattig och retorisk överbelastad men vid den närmare läsning som avhandlingsförfattaren gör framträder en ytterst fascinerande och välkomponerad roman med litterära kvaliteter som både berättartekniskt och underhållningsmässigt står sig än idag. Den intima litterära miljön i 1100-talets Konstantinopel, där författare och mecenater arbetade sida vid sida, tillät avancerade spel med intertextualitet och litterära konventioner. Bysantinarnas kunskap om och intresse för antika genrer, samt deras långa imitationstradition, skapade för oss förvånande moderna verk.Ingela Nilsson tar upp Makrembolites relation till den antika modellen med utgångspunkt i bysantinsk mimesis (imitationsteknik) och modern narratologi (berättartekniska aspekter). Bysantinska författare baserade i mycket stor utsträckning sin litterära produktion på antika verk vad gällde både innehåll och form, och imitation är alltså ett ytterst centralt begrepp för forskning om bysantinsk litteratur. Men det är fortfarande förhållandevis ovanligt att man betraktar bysantinsk litteratur som just litteratur, och avhandlingen inleds därför med en berättarteknisk analys av Makrembolites roman.Hysmine & Hysminias baseras på en komplicerad repetitionsstrategi som bidrar till ett utpräglat poetiskt intryck. Retorik och konst understryks inte bara i den litterära framställningen, utan även i berättelsens motiv och tema. Avhandlingens titel, "Erotic Pathos, Rhetorical Pleasure", syftar just på romanens utpräglat retoriska karaktär och samtidigt på dess erotiska innehåll: det är inte själva kärleksberättelsen som utgör läsarens främsta behållning, utan dess retoriska framställning. Textens starka betoning av konst i både ord och bild understryker även romanens artificiella struktur: det är texten som är ett konstverk, medan handlingen delvis är av underordnad betydelse. Detta fenomen kan ses i relation till samtida bysantinska intressen, men även till antika filosofiska idéer om kärlek, samt konstens betydelse i texter som Longus Daphnis & Chloe (för övrigt den enda antika roman som finns översatt till svenska). Avhandlingens titel: Erotic Pathos, Rhethorical Pleasure. Narrative Technique and Mimesis in Eumathios Makrembolites' Hysmine & Hysminias. (Berättarteknik och mimesis i Eumathios Makrembolites Hysmine & Hysminias.) Disputationen äger rum lördagen den 21 april 2001, kl. 10.15 Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6 Närmare upplysningar kan fås från Ingela Nilsson, tel 031-773 4691 (arb), 031- 82 73 69 eller e-post ingela.nilsson@class.gu.se