När börjar samtiden?

När börjar egentligen samtiden? Svaret är inte så enkelt som det vid en första anblick kan tyckas - särskilt inte om man väljer att ställa frågan utifrån ett
vetenskapshistoriskt perspektiv. En vetenskaplig ikon som Charles Darwin kan exempelvis för många biologer framstå som en högst levande samtalspartner, medan
levande kollegors resultat avfärdas som vetenskapliga återvändsgränder - de förpassas till historien. Detta är frågor som Anders Gustafsson kommer in på i sin
avhandling om arkeologins egen historia, ett område som under senare år mött allt större intresse.

Ur den kakofoni av motsägelsefulla och mångtydiga skeenden som historien inrymmer, väljer vi endast ut ett litet fåtal som skänker mening och sammanhang i
samtiden. Anders Gustafsson utgår från att denna generella karakteristik också i sina väsentliga delar överrensstämmer med hur vetenskapsmän använder sina egna

historier för att begripliggöra sitt vetenskapande, formera sina ståndpunkter och vetenskapliga världsbilder. Vetenskapshistorien framstår i denna ljussättning inte
bara som ett kronologiskt distanserat och neutralt objekt, utan i lika hög grad som en ständigt närvarande och aktuell samtidsresurs på olika nivåer i forskarsamhället. 

Det är från denna allmänna verklighetsbeskrivning som avhandlingen utgår och dess syfte blir därför primärt att belysa arkeologins egen historieskrivning. I
avhandlingen studeras olika former av arkeologihistoria, dess användningar, förutsättningar och begränsningar. Utgångspunkten är att syftets utformning och
genomförande skall kunna bidra till en djupare förståelse av en central del av arkeologisk praxis - de ständigt närvarande historierna om arkeologernas eget
vetenskapande.

Avhandlingens titel: Arkeologihistoria som historia och som arkeologi. Studier i arkeologisk egenhistoria.
Disputationen äger rum onsdagen den 23 maj 2001, kl. 10.00
Sal T 219, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6
Närmare upplysningar kan fås från Anders Gustafsson, 
e-post: anders.gustafsson@archaeology.gu.se