Filosofi som politisk praktik Nils Andersson behandlar i sin avhandling den franske filosofen Louis Althussers (1918-1990) filosofi. I centrum är dennes strävanden att arbeta politiskt i ett kommunistiskt parti som inte tillät åsikter som avvek från partiets "linje". Genom att betrakta Althussers filosofiska idéer som handlingar, som har politiska effekter både i kommunistpartiet och i det omgivande samhället, ges bilden av en filosof som i första hand arbetar politiskt och i andra hand filosofiskt. Den idéhistoriska bakgrunden är det parisiska 60-talet med den begynnande studentradikaliseringen och ett kommunistparti som måste ta hänsyn till denna och olika pålagor från Sovjetunionen. Althusser utnyttjade den turbulens som hade uppstått i samband med Sovjetunionens kommunistiska partis 20:e kongress, då Nikita Krustjov höll sitt beryktade hemliga tal där Stalintidens grymheter "avslöjades" och det massiva avhopp från det franska kommunistpartiet i samband med invasionen i Ungern 1956. Med denna situation som utgångspunkt redovisar Nils Andersson hur Althusser utvecklade sin filosofi genom en ständig självkritik både av dess idéer och av sättet som han praktiserade sin filosofi. Han gör en jämförelse mellan vad som kan sägas vara konstant respektive föränderligt i Althussers filosofi. Det visar sig att det som till synes är radikala skiftningar vid en närmare granskning visar sig vara ett konstitutivt drag. E.P. Thompson, den engelske politiske aktivisten och historikern får stort utrymme i avhandlingen. Motiveringen till detta är det stora inflytande som hans bok The Poverty of Theory - som är en kritik av Althusser - fick. Althusser själv gick aldrig i svaromål men kring Thompsons bok utspann sig den s k Thompson-Althusserdebatten. Denna lämnas dock åt sidan och fokuseringen sker på Thompsons kritik. Thompsons angrepp spände över mycket men det är framför allt Althussers historiefilosofi och syn på politiskt handlande som belyses genom en kritik av kritikern. Andersson granskar även Althussers syn på filosofi och vetenskap. När det gäller hans syn på filosofi är en av avhandlingens teser att Althusser relativiserade sin filosofi gentemot den politiska situationen. Den filosofiska övertygelsen fick ge vika för det som Althusser fann vara det korrekta politiska förhållningssättet för en filosofisk praktik. Innebörden av det är att Althussers filosofiska inställning förändrades med förändrade politiska förhållanden. Med genomgången av vad Althusser säger om vetenskapen visas ett annat relativiserande drag i Althussers filosofi - att tänka i extremer. Man var tvungen att uttala filosofiska teser som låg bortom den egna filosofiska uppfattningen för att filosofins effekter skulle bli de önskade. Att ha det perspektivet på Althussers kritik av andra vetenskapsfilosofiska teorier mildrar de övertoner som finns i den. Avhandlingens slutsats är att Althussers relativisering av filosofin gör det omöjligt att kunna säga något om hans filosofiska övertygelse. Det som möjligen kan besvaras är frågan - vad vill han politiskt uppnå med en filosofisk tes? Avhandlingens titel: Tankens kraft? Louis Althussers filosofiska politik 1960 - 1978. Disputationen äger rum fredagen den 18 maj 2001, kl. 10.00 Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6 Närmare upplysningar kan fås från Nils Andersson, e-post: nils.anderson@telia.com