Fördubblad risk för schizofreni Komplikationer under fosterliv, förlossning och nyföddhetsperiod dubblerar risken för att senare i livet utveckla schizofreni. Detta visas i en doktorsavhandling som läggs fram vid Göteborgs universitet den 1 juni. Komplikationerna kan exempelvis vara havandeskapsfögiftning, magerhet hos barnet, för tidig födsel (före vecka 33), tecken till syrebrist vid förlossningen och möjligen också gulsot. En av studierna visar att mödrar som någon gång själva utvecklar en psykotisk sjukdom (inklusive schizofreni) har fler komplikationer när de väntar och föder barn än andra. Däremot fanns inga tecken i studierna till att det skulle vara just denna ärftlighet som låg bakom sambandet mellan graviditets/ förlossningskomplikationer och schizofreni. Ungefär en tiondel av alla barn är utsatta för någon komplikation som har samband med en riskökning. Komplikationer under graviditet och förlossning verkar dock inte kunna medföra sjukdomsutveckling utan att andra samverkande faktorer finns. De flesta som haft komplikationer kring förlossning blir inte schizofrena och många som är schizofrena har inte haft komplikationer under graviditet och förlossning. Troligen är det så att det behövs både arv och miljöfaktorer för att sjukdomen ska utvecklas. Schizofreni är en allvarlig sjukdom som ofta drabbar människor i unga år. Den vanligaste åldern att insjukna är 24 år. Ungefär en tredjedel blir återställda, en tredjedel fungerar i samhället med stöd och medicinering och en tredjedel får en mer kronisk form av sjukdomen. I Sverige har vi unika möjligheter att använda register och arkiverade data för att forska kring orsaker till sjukdomar. Vi har därmed haft möjlighet att undersöka ett större antal personer med schizofreni än vad som tidigare varit möjligt. Våra studier är de hitintills mest omfattande i världen och har därför bidragit till att man idag är säkrare på att det finns samband. Röster har höjts för att förebygga schizofreni genom förbättrad mödra- och förlossningsvård. Det är dock viktigt att understryka att den här typen av forskning inte kan klargöra vilka de bakomliggande mekanismerna är. Beror det på syrebrist eller brist på andra näringsämnen? Kan det handla om okända infektioner? Kan stress vara en påverkande faktor? Det är när man förstår mer av detta som de verkligt förebyggande insatserna kan göras. Här krävs ett tvärvetenskapligt kunnande som grund för en fortsatt forsknin