Saul och David - ångest, kärlek och maktkamp i tyska dramer kring 1900

Kring sekelskiftet 1900 växte på ett anmärkningsvärt sätt intresset för de bibliska personerna Saul och David bland tyska
dramaförfattare. Inger Nebel har funnit närmare fyrtio tyskspråkiga "Saul-dramer" mellan åren 1880 och 1920 och har närmare
studerat sex av dessa dramer. Denna gammaltestamentliga berättelse lämpade sig utmärkt för att behandla många av de
känsliga frågorna kring det tyska kejsardömets uppkomst och sönderfall, kampen mellan politiska och religiösa makt-anspråk
liksom den unga generationens allt tydligare kritik mot bestående maktstrukturer. Framför allt är det ändå de allmänmänskliga 
existentiella frågorna som gör många av dessa Saul-dramer gripande även för en nutida läsare: kontrasten mellan att uppleva
sig utvald eller förkastad, älskad eller förskjuten och mellan att låta maktlystnad förblinda eller att upprätthålla sin mänskliga
värdighet även i nederlagets stund.

I första Samuelsboken i Gamla Testamentet finns berättelsen om den ståtlige Saul, som utsågs till Israels förste konung och
regerade framgångsrikt i många år. Hans vägran att lyda profeten Samuels påbud ledde emellertid till förutsägelsen att han
skulle störtas från kungamakten. Sauls stigande ångest inför detta kunde lindras endast av Davids sång och harpospel. Men
Samuel hade redan i hemlighet smort denne unge sångare till Sauls efterträdare och David hade därefter besegrat jätten Goliat
och vunnit allas hjärtan. I sin dubbla roll blev David nu föremål både för Sauls kärlek, fruktan, hat och förföljelse.

Avhandlingsförfattaren har interpreterat sex av dessa dramer ingående med fokus på maktförskjutningen från Saul till David,
liksom på de roller profeten Samuel och Sauls vuxna barn Jonathan, Merab och Michal spelade under denna process. Dessa är
den österrikiska författarinnan Marie Eugenie delle Grazies ungdomsverk Saul, två dramer med titeln König Saul av de på sin tid
välkända tyska författarna Eberhard König och Paul Heyse (Heyse fick nobelpriset i litteratur 1910). Vidare gäller det König
David av Reinhard Johannes Sorge, kallad Tysklands förste expressionist, Saul av Franz Jung, medgrundare av Dada i Berlin
och slutligen Die Töchter Sauls av Johanna Wolff, en författarinna, som först sent i livet kunnat utveckla sitt författarskap.

Genom att jämföra vissa element i hela det stora källmaterialet med den underliggande bibelberättelsen har Inger Nebel även
visat på olika strategier som de många övriga författarna valt för att framställa maktkonflikten mellan Saul och profeten Samuel
som representant för den andliga maktstrukturen. Davids tvetydiga roll som Sauls tröstare och utmanare mot hans maktställning
är en konfliktpunkt, som många dramaförfattare koncentrerat sig på, liksom på generationsspänningen mellan den åldrande Saul
och hans barn Jonathan och Michal, som båda älskade Sauls unge rival David.

I samband med de bibliografiska efterforskningarna har Inger Nebel kunnat lokalisera och här utge ett kort manuskriptfragment
av Lion Feuchtwangers 1905 uruppförda men trots bibliografiska angivelser aldrig utgivna drama König Saul. 
Avhandlingens titel: Harfe, Speer und Krone. Saul und David in deutschsprachigen Dramen 1880 - 1920.
Disputationen äger rum lördagen den 15 december 2001 kl. 13.00
Sal T 219, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Inger Nebel, tel. 0431-43 25 25, 
e-post inger.nebel@tyska.gu.se