Viktigt att spara tunntarmen


Forskare vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet är först med att
i en studiemodell visa var i tunntarmen upptaget av gallsyror äger rum.
Studien visar att mesta upptaget av gallsyror görs i sista delen av
tunntarmen som alltså, om möjligt bör sparas vid kirurgi.


Sista delen av tunntarmen är ofta säte för olika sjukdomar som gör att den
måste opereras bort. Den används ibland också till andra ändamål, som
skapande av konstgjorda urinblåsor. Detta leder i många fall till brist på
gallsyror, något som kan resultera i täta, lösa avföringar ­ i enstaka fall
invalidiserande för patienten. En del patienter utvecklar också brist på
vitamin B12.


Upptaget av gallsyror och vitamin B12 är störst i allra sista delen av
tunntarmen och faller sedan successivt upp till ungefär 1,5 meter upp, där
inget upptag längre sker. Den sista delen av tunntarmen bör alltså, sparas
vid kirurgi.


I studien ingick 176 patienter där urinblåsan av olika skäl tagits bort
eller kopplats ur, och ersatts med en konstgjord urinblåsa skapad av 70 cm
av patientens tunntarm. Metoden, utvecklad i Göteborg, har fått namn efter
sin uppfinnare ­ Kocks reservoar. Den konstgjorda urinblåsan fästs till
hudytan med en nippelfunktion, för att hindra läckage, och töms av patienten
med en smal slang (kateter) flera gånger dagligen. Öppningen täcks lätt med
en liten plåsterlapp. Ingen ”påse på magen” är nödvändig.


Vid mätningar av gallsyreupptaget före och efter operation visar det sig att
ungefär en tredjedel av patienterna utvecklar försämrat gallsyreupptag, med
utsöndring av ökad mängd gallsyror i tjocktarmen. En del studier antyder
också att risken för tjocktarmscancer ökar.


Ungefär en av tio patienter utvecklar brist på vitamin B12. Detta kan leda
till allvarliga och obotliga skador i nervsystem och blodbildande organ. Ett
B12-värde analyserat i blod 1-2 år efter operationen kan ge en vägledning om
vilka patienter som ligger i riskzonen