Larmoperatörer i samarbete med vittnen räddar liv Vittnen som ringt larmsamtal (112) och rapporterar patienter med en kombination av medvetslöshet och onormal, eller utan andning, bör erbjudas instruktioner i hjärt- och lungräddning. Detta kan förbättra chansen till överlevnad för patienter med hjärtstopp utanför sjukhus. Medicinska larmoperatörer kan, genom instruktion i hjärt-lungräddning, hjälpa vittnen som larmar om person som förlorat medvetandet och inte andas normalt att starta tidig livräddande första hjälp. En avhandling från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet beskriver den akutmedicinska larmoperatörens (mottagare av larmsamtal till det nationella nödnumret 112) möjligheter och förmåga att identifiera problemet, prioritera, och genomföra instruktioner när patienter rapporteras ha bröstsmärtor och/eller misstanke om hjärtstopp, i förhållande till diagnos och överlevnad hos patienten. Hjärt- och lungräddning genomförd av medmänniska under vägledning av akutmedicinsk larmoperatör vid larmcentral, verkar ge en förbättrad chans till överlevnad från sex procent till nio procent, jämfört med om ingen hjärt-lungräddning ges till patienten. En delstudie visar också att i ca 30 procent av patienter med misstanke om hjärtstopp, hade så kallad agonal andning. Patienter med hjärtstopp kan, trots att hjärtat inte pumpar blod, fortsätta att andas i flera minuter. De andas dock inte som vanligt. I föreliggande studie av plötsligt medvetslösa patienter med hjärtstopp vid ambulansens ankomst, fanns följande beskrivningar av andningen: ”svårt att andas”, ”andas knappt”, ”gäspar”, ”snarkar”, ”rosslar” och ”andas bara ibland”. Misstänkt så kallad agonal andning utgjorde ett hinder för genomförande av instruktion i hjärt-lungräddning, då det är problem att förstå att det rör sig om hjärtstopp då de drabbade kan fortsätta att andas, men de andas inte som vanligt. Detta är viktig kunskap för akutmedicinska larmoperatörer och för deltagare i kurser i livräddande första hjälp.