I diskussionsklubben kom kvinnorna till tals

Vem får tala och vilken kunskap får tolkningsföreträde i det offentliga samtalet? Frågorna verkar vara ständigt relevanta att ställa. Kerstin Lökken skildrar i sin avhandling hur kvinnor över tid har krävt rätten att få representera sig själva i det offentliga samtalet, det vill säga rätten till ett aktivt medborgarskap. Utgångspunkten för studien har varit Göteborgs Kvinnliga Diskussionsklubb och dess verksamhet under åren 1911-1970.

Grundproblemet för många grupper i samhället har varit rätten att få representera sig själva i det offentliga samtalet. Ordet "få" fokuserar på att det finns en given samtalsordning som reglerar vem som kan föra fram sina frågor i ett offentligt sammanhang. Även om ordet är till synes "fritt" innebär det inte att alla erkänns som förnuftiga nog att föra sin egen talan. Utifrån ett historiskt perspektiv i dialog med nutida debatter i massmedia visar Kerstin Lökken hur kvinnor genom tiderna har tagit plats i offentligheten från en underordnad position. Kvinnorna har krävt rätten att aktivt kunna påverka och åstadkomma förändring på den samhälleliga nivån. Avhandlingen lyfter fram hur denna pågående process över tid har varit - och är - nära associerad med rätten till ett aktivt medborgarskap.

Tyngdpunkten i avhandlingen är förlagd till en lokal kvinnoförening, Göteborgs Kvinnliga Diskussionsklubb (GKDK) och dess verksamhet under åren 1911-1970. Lökken fokuserar på olika diskurser, det vill säga tal och förståelser, rörande kön och klass. Detta avspeglas utifrån diskussionssammankomsterna, i medlemmarnas berättelser men också utifrån den samtida massmediala rapporteringen. Retoriken som förekommer i de olika talen tydliggör både möjligheter och begränsningar. Avhandlingsförfattaren visar hur kvinnorna kringgått problematiken med att det offentliga agerandet traditionellt setts som en manlig verksamhet. Det var den förnuftige mannen, företrädesvis från medelklassen, som förväntades företräda kvinnors intressen i samhälleliga angelägenheter. Utifrån detta synsätt fokuserar hon på frågan vilka taktiker kvinnorna har använt sig av för att tala - men också för att bli hörda - i de offentliga debatterna

I GKDK:s verksamhet har kvinnorna strävat efter att belysa samtida aktuella frågor utifrån olika aktörers ståndpunkter. Denna "dialogiska modell" aktualiserar frågan om alla verkligen talar och om allt kan framföras när ordet är till synes "fritt". Detta problematiseras utifrån relationen mellan kvinnor och män. Något som efterhand visade sig vara lika problematiskt var relationen och föreställningen om en given solidaritet - kvinnor emellan. "Systerskapet" nyanseras därför utifrån ekonomiska, politiska och sociala faktorer för att belysa hierarkier kvinnor emellan, mellan expertis/lekmän, gifta/ogifta, yrkes- och hemarbetande, medelklass/arbetarklass.

GKDK:s verksamhet och medlemmarnas berättelser ingår i större sammanhang över både tid och rum. I avhandlingen illustreras detta genom nedslag i händelserna i Frankrike under revolutionsåren 1789-1795 samt i 1880-talets Göteborg, men också genom jämförelser med tal i nutida debatter. Relevansen och aktualiteten i frågorna Vem får tala? och Vilken kunskap får tolkningsföreträde? framträder också då nutida grupper går samman i mer eller mindre varaktiga koalitioner i syfte att kräva rätten att aktivt föra sin egen talan - en av demokratins hörnstenar.

Avhandlingens titel: "Alla dessa duktiga kvinnor" - om rätten att få representera sig själv i det offentliga samtalet.
Disputationen äger rum fredagen den 11 oktober 2002 kl. 10.00
Opponent: Docent Lissie Åström
Wallenstamsalen, Göteborgs Stadsmuseum, Norra Hamngatan 14
Närmare upplysningar kan fås av Kerstin Lökken, tel. 031 - 773 1967 (arb.), 
e-post kerstin.lokken@ethnology.gu.se