Mikroarkeologisk gravanalys 

På vilka sätt kan arkeologerna lära sig av omständigheterna kring Olof Palmes begravning? Hur kan en vardaglig busskö kan säga oss något om social praktik och rumslighet i förhistorien? Den mikroarkeologiska metoden som anförs i avhandlingen försöker med olika exempel visa på det materiellas betydelse för det sociala livet i förhistorien såväl som i nuet.
I allmänhet tänker man sig kanske arkeologi som en humanistisk vetenskap som söker att beskriva olika kulturuttryck i förhistorien. På ett plan förhåller det sig säkert så, men att skriva arkeologi handlar kanske mera om oss idag än om livet förr. Då arkeologen endast har materiella fragment att utgå ifrån har man ofta medvetet eller omedvetet använt sig av jämförelser med traditionella kulturer för att sas klä kött på benen. Det är naturligtvis en mycket grov förenkling. Det innebär att nutidens förindustriella människor ser som primitiva och
utan egen utvecklingshistoria. Själva idén om att tänka i termer av kulturer eller etniska grupper är även det en form av primitivism eftersom man i princip tillskriver grupper eller hela tidsepoker i förhistorien en enhetlig, förenklad världsbild.
Om vi istället ser förhistorien som ‚splittrad‚, där flera parallella världsbilder och ideologier kan verka samtidigt blir det naturligtvis svårare att skriva om en plats eller periods historia. Vår traditionella förhistoria löses upp i enstaka och generella händelser och handlingar. I avhandlingen betonas därför den utförda handlingen.
Det innebär att vi kan tala om olika serier av människor som har det gemensamt att de regelbundet utför liknande typer av handlingar i tid och rum. Exempel på sådana rutiner kan vara alltifrån att jaga, hämta
vatten eller blåsa i bronslurar. Seriebegreppet har ingen tid, plats eller åsikt, något som passar arkeologin väl eftersom det hjälper oss att undvika att överföra våra nutida sociala kategorier (män, kvinnor, barn, familjer, etniska grupper etc) till förhistorien. Eftersom de materiella lämningarna och spåren är arkeologens egentliga
informationskälla betonas i avhandlingen det materiellas sociala roll. Som arkeologer kan vi i gynnsamma fall härleda utförda handlingar utifrån de spår dessa lämnar i natur- och kulturmiljön. Det innebär att saker och ting inte främst ses som meningsbärande, utan mer som resultat av utförda handlingar. 
Avhandlingen kretsar kring individen och samhället, den materiella omgivningen och hur vi på olika sätt relaterar och förhåller oss till den. För att undvika att förhistorien avfolkas genom att enbart diskutera generella tendenser tar avhandlingen avstamp i det lokala där både det generella och det specifika tar sig uttryck. Avhandlingen utgår alttså främst från vardaglig social praktik snarare än generella strukturer. I avhandlingen exemplifieras detta med mikroarkeologiska analyser av det neolitiska gravfältet Ajvide på Gotland samt ett antal gravar från de antika grekiska stadsstaterna Asea och Tegea i Arkadien. Tanken är att begravningen ses som en serie av händelser och resultat av social handling snarare än som källa för kosmologi, religion eller social identitet.


Avhandlingens titel: The Materiality of Serial Practice - A Microarchaeology of Burial (Materialitet i seriell praktik. En mikroarkeologisk gravanalys) 
Disputationen äger rum torsdagen den 7 juni 2003 kl. 13.00
Opponent: Fil. dr Jimmy Strassburg
Sal T219, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Fredrik Fahlander, tel. 031-773 52 64 e-post fredrik.fahlander@archaeology.gu.se