Stresshantering viktig del i fetmabehandling

Fetma har ofta relaterats till psykisk ohälsa. För en majoritet av fetmapatienterna verkar psykisk ohälsa vara en konsekvens av, snarare än en orsak till, viktproblemen. Det visar en ny avhandling från Sahlgrenska akademin.

Resultaten kommer från den svenska SOS-studien (Swedish Obese Subjects) där feta personer i åldrarna 37–57 behandlats antingen med magsäckskirurgi eller med konventionell behandling i form av kost- och motionsråd. Före behandling var fetmapatienterna mer ångestbenägna, irriterade och impulsiva jämfört med en grupp normalviktiga personer. Ju mer patienterna hade gått ner i vikt två år senare, desto större var förbättringarna vad gällde ångestbenägenhet och irritation. Däremot förändrades inte graden av impulsivitet.

Att vara fet är för de flesta en stressfylld upplevelse. Många oroar sig för sin fysiska hälsa, men framförallt är fetma ett stigmatiserande tillstånd. Hur människor mentalt handskas med stress är individuellt och påverkar den psykiska hälsan. Bland fetmapatienterna var detta kopplat till val av behandling. De som valde kirurgi använde sig mer av strategier som i längden ökar, istället för minskar, den mentala stressen. Förmågan att handskas med stress, och därmed välbefinnandet, förbättrades i takt med viktreduktionen.

Tidigare forskning har visat att långvarig stress kan leda till både depression och kroppsliga problem, som insulinresistens, blodtrycksökning, blodfettsförsämringar och bukfetma, sammantaget kallat ”det metabola syndromet”. Att förbättra fetmapatienternas förmåga att handskas med stress bör därför ingå som en del i viktbehandlingen.