Ekonomiskt lönsamt att stoppa sjukhussjuka

Det lönar sig ekonomiskt att sätta in kraftfulla insatser för att stoppa smittspridning av den så kallade sjukhussjukan, eftersom sjukvårdskostnaderna minskar när färre smittas. Det visar en avhandling från Sahlgrenska akademin.

Fil mag Ingela Björholt har inom ramen för sitt avhandlingsarbete studerat utbrottet av methicillin resistenta stafylokocker, så kallad sjukhussjuka, på Sahlgrenska Universitetssjukhuset 1997–1999. Bakterien kom till sjukhuset med en patient som vårdats på ett sydeuropeiskt sjukhus efter en allvarlig olycka. Trots att sjukhuset enligt gängse rutiner försökte hindra att bakterien spreds till andra patienter skedde en omfattande smittspridning. En styrgrupp med befogenhet att genomföra nödvändiga åtgärder tillsattes för att utrota smittan från sjukhuset. Ett antal kostsamma åtgärder vidtogs. Alla smittade isolerades, vårdavdelningar stängdes och ett omfattande program för bakterieodlingar sattes igång. Knappt sex månader efter att åtgärderna sattes in var smittspridningen helt stoppad.

I efterhand har frågan uppkommit om de dyra åtgärderna var kostnadseffektiva.  Ingela Björholt har analyserat frågeställningen i en simuleringsmodell. I denna har kostnaderna för styrgruppens åtgärder, samt den smittspridning som ägde rum fram till dess att smittan utrotats från sjukhuset, jämförts med ett antal ett antal scenarier för vad som skulle ha hänt om de nya och kostsamma åtgärderna inte hade genomförts.  

Avhandlingen visar att det kostade mindre att införa programmet än att inte införa det. Analyser av detta slag innehåller osäkerhetsfaktorer. Men även i ett scenario med liten smittspridning förutan styrgruppens program kvarstod resultatet. Det vill säga programmet var på sikt kostnadsbesparande. Följaktligen lönar det sig att investera kraftigt för att utrota bakterierna som orsakar sjukhussjuka. Den stora kostnaden kompenseras av att färre patienter smittas.