Höga doser av tillväxthormon kan ge åderförkalkning hos möss

En avhandling från Sahlgrenska akademin visar att möss som frisätter extremt höga halter av tillväxthormon verkar drabbas av åderförkalkning i större utsträckning än andra möss. Det kan bero på att tillväxthormon har direkta effekter på kärlväggen. 

De möss som studerats är genetiskt modifierade så att de i sina vävnader producerar allt för höga halter av tillväxthormon. I sjukvården används tillväxthormon bland annat som behandling av korta barn och av hjärtsviktspatienter. Det finns även en ovanlig tumörsjukdom som leder till onormalt höga halter av tillväxthormon i kroppen. Dessa patienter dör i högre utsträckning av hjärt-kärlsjukdomar än befolkningen i allmänhet, men sjukdomen har inte förknippats med mer åderförkalkning. Detta motsägelsefulla faktum var en av orsakerna till att fil kand Irene Andersson i sitt avhandlingsarbete bland annat tittade på sambanden mellan tillväxthormon och åderförkalkning. Resultaten visar att möss som producerar höga halter av tillväxthormon är mer åderförkalkande än möss med normal produktion av tillväxthormon. 

– Det går dock inte att dra några slutsatser från resultaten i dessa möss till patienter som blir behandlade med tillväxthormon eftersom mössen är påverkade av väldigt höga halter tillväxthormon under lång tid. Det skiljer sig helt från behandling av patienter, säger Irene Andersson.

Förutom att påverka utvecklingen av åderförkalkning verkar det som om de höga halterna av tillväxthormon minskar förmågan till ökning av hjärtfrekvensen, som normalt sker vid till exempel stress. Orsaken verkar vara en minskning av noradrenalin, den signalsubstans som frisätts när det sympatiska nervsystemet aktiveras för att bland annat öka hjärtfrekvensen. I möss med höga halter av tillväxthormon såg Irene Andersson låga halter av signalsubstansen.

– Om tillväxthormon har en förmåga att minska nivåerna av noradrenalin kan det i framtiden ha betydelse för behandling av vissa sjukdomar som är förknippade med hög aktivitet i det sympatiska nervsystemet, som till exempel ökning av hjärtfrekvensen och högt blodtryck, säger Irene Andersson.

Hon anser att fler studier på hur tillväxthormon påverkar utvecklingen av åderförkalkning måste utföras. 

– Även om tendenserna till mer åderförkalkning i tillväxthormonmössen var tydliga så var ändå den åderförkalkade ytan av blodkärlen en relativt liten del av den totala blodkärlsytan. Mössen måste utfodras med kost med fettinnehåll mer motsvarande det vi människor äter, för att få mer utbredd åderförkalkning. Eventuella effekter av tillväxthormon på åderförkalkning kan då bli tydligare. Det som avgör farlighetsgraden av åderförkalkning är inte bara utbredningen utan även hur de ”plack” som utgör åderförkalkning är uppbyggda. Därför behöver plackens komposition också undersökas, säger Irene Andersson.