Stora olikheter i talet hos gomspaltsbarn

Talet hos barn födda med gomspalt uppvisar stora olikheter. Det visar en avhandling från Sahlgrenska akademin.

I Sverige föds två av tusen barn med någon form av läpp-, käk- och/eller gomspalt. En fjärdedel av barnen har en spalt som enbart innefattar gommen. Denna gomspalt kan variera i storlek från att bara omfatta de mjuka delarna av gommen till att omfatta stora delar av den hårda gommen. Hos hälften av barnen förekommer även andra missbildningar. För att talet hos barnen ska bli så normalt som möjligt måste gommen opereras. Det görs på olika sätt på olika orter. I Göteborg repareras den mjuka gommen i spädbarnsåldern medan en spalt i hårda gommen opereras när barnet fyllt fyra år.

Leg logoped Christina Persson har i sin avhandling studerat talet hos 53 barn i åldern tre till tio som opererats för gomspalt. Resultaten visar att barn med en spalt enbart i mjuka gommen i det närmaste pratade som jämnåriga barn utan spalt. Om spalten även omfattade hårda gommen var talet sämre. Ungefär två tredjedelar av de barn som hade en gomspalt i kombination med andra missbildningar hade en otillräcklig gomfunktion. Detta gör att talet blir otydligt och uppfattas som nasalt. De barn som hade en otillräcklig gomfunktion som småbarn fortsatte oftast att ha det under hela uppföljningsperioden.                         

Det vanligaste syndromet bland barn med gomspalt är 22q11 deletionssyndrom. Christina Persson har studerat 63 personer i åldrarna tre till trettiotre år med detta syndrom. 87 procent av dem hade en otillräcklig gomfunktion, ofta i kombination med språkförsening. Totalt sett hade mer än hälften av personerna med syndromet svårt att göra sig förstådda. 

– Tack vare den här undersökningen har vi lärt oss att barn med gomspalt inte är en homogen grupp. Denna kunskap gör det möjligt att utforma, anpassa och rikta behandlingsinsatserna efter barnets behov så att den som behöver mest får det, säger Christina Persson.