Kunskapsrelativistens relativa kunskap

Vetenskapssociologer hävdar att all kunskap är relativ och konstruerad. Men om det gäller all kunskap, hur kan vi vara säkra på att det som vetenskapssociologerna säger är korrekt? Fredrik Bragesjö undersöker frågor och problem kring detta och granskar även sin egen avhandlings sociala grunder.

Inom humaniora och samhällsvetenskap har olika typer av relativism blivit vanliga de senaste årtiondena. En särskild form av relativism återfinns inom den moderna vetenskapssociologin. Den utvecklades på 1970-talet av framförallt David Bloor, Barry Barnes och Harry Collins. Vetenskapssociologerna försöker identifiera de sociala omständigheter som lett fram till att forskare håller viss kunskap för sann och annan för falsk. 

I fallstudier har de visat både att vetenskaplig kunskap har en social grund och på vilket sätt detta sker. De har däremot inte brytt sig om att diskutera omständigheterna som varit verksamma i skapandet av deras egen vetenskapssociologiska kunskap. 
Bragesjö accepterar i sin avhandling vetenskapssociologins teoretiska utgångspunkter om all kunskaps sociala grunder. Till skillnad från traditionella vetenskapssociologer vill han dock – utöver att demonstrera hur vetenskaplig kunskapsbildning kan sättas in i ett socialt sammanhang – undersöka den egna avhandlingens sociala grunder. Studien genomförs i två steg. 

Först ikläder sig Bragesjö vetenskapssociologens roll och genomför en empirisk studie. Det empiriska objekt som utforskas, med hjälp av begrepp och metoder från vetenskapssociologin, är föreställningar inom forskningspolitisk forskning. Avhandlingsförfattaren visar hur det är möjligt att hävda att etableringen och användningen av föreställningar och begrepp har en social dimension. Han vänder sig till olika traditioner inom vetenskapssociologin, som det starka programmet, bathskolan och reflexivisterna, för inspiration.

I ett andra steg undersöks hur Bragesjös egen avhandling kan förstås som ett resultat av samma typer av sociala processer som har påverkat de forskningspolitiska forskarna. Genom att ge vetenskapssociologin en ”dubbel användning” menar författaren att han praktiserar reflexivitet. Begreppet reflexivitet ska förstås utifrån den generella sociologiska teori som vetenskapssociologin faller tillbaka på: det som gäller för annan forskning gäller också vetenskapssociologin. Att arbeta med den dubbla användningen blir ett sätt att demonstrera och diskutera också kunskapsrelativistens egen relativa kunskap.



Avhandlingens titel: Praktiserad Reflexivitet: en vetenskapsteoretisk studie av forskningspolitisk forskning och vetenskapssociologi. 
Disputationen äger rum måndagen den 20 december 2004 kl. 14.15
Opponent: Professor Reijo Miettinen
Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av Fredrik Bragesjö, tel. 031-773 49 38 (arb), 
e-post Fredrik.Bragesjo@theorysc.gu.se