Patienter dör i väntan på bypassoperation – många skulle kunna räddas En avhandling från Sahlgrenska akademin visar att 1,3 procent av dem som står i kö för en bypassoperation dör i väntan på kirurgin. Fler skulle överleva om de med hög risk gavs högre prioritet. Kranskärlssjukdom är den vanligaste dödsorsaken i världen. Kranskärlskirurgi, bypassoperation, minskar dödsrisken hos majoriteten av patienterna och har blivit ett av de vanligaste större kirurgiska ingreppen. Trots detta klarar sjukvården i många länder, däribland Sverige, inte av att möta behovet. Underkapaciteten medför långa väntetider, tvingar fram prioriteringar mellan patienterna på väntelistan och leder i värsta fall till att patienter dör i väntan på kirurgi. Vid prioriteringen försöker läkaren göra en riskbedömning och sedan operera de patienter i störst behov först. I Västra Götalandsregionen väntar idag cirka 250 patienter på operation. I de studier som ligger till grund för thoraxkirurg Helena Rexius avhandling ingår 5 864 patienter som accepterades för planerad kranskärlskirurgi mellan januari 1995 och juni 1999. Patienterna hade en medelväntetid på 82 dagar. – Resultaten visar att 77 patienter avled i väntan på kirurgi, vilket är 1,3 procent av patienterna. Siffran kan jämföras med dödligheten i anslutning till operationen som under samma period var runt två procent. Vi kunde också identifiera ett flertal oberoende riskfaktorer bland dem som dog, till exempel kärlkramp som krävde sjukhusvård, samtidig aortaklaffsjukdom, nedsatt hjärtfunktion och väntetidens längd, säger Helena Rexius. En annan viktig fråga som undersökts i avhandlingsarbetet är om väntetiden påverkar operationsresultatet. Teoretiskt sett skulle en lång väntetid kunna medföra att patienternas allmäntillstånd och hjärtfunktion försämrades och att detta skulle påverka överlevnaden under och efter operationen. – Vi fann dock inga belägg för att väntetiden påverkar överlevnaden efter kranskärlskirurgi. Vidare fann vi att om väntetiden minskades till maximalt en vecka för alla patienter skulle den totala kalkylerade dödligheten, från acceptans till två år efter kranskärlsoperationen, minska med 15 procent jämfört med nuvarande hantering. Denna effekt uppnås genom en reduktion av dödligheten på väntelistan, säger Helena Rexius. Baserat på ovanstående fynd har ett enkelt poängsystem med syfte att identifiera patienter med ökad risk att avlida i väntan på kirurgi konstruerats. Poäng gavs för kärlkramp som kräver sjukhusvård, samtidig aortaklaffsjukdom, dålig hjärtfunktion, hög operationsrisk och manligt kön. Poängsystemet utvärderades bland drygt femtusen patienter som sattes upp på väntelistan för kranskärlskirurgi mellan 1999 och 2003. 47 procent av patienterna placerades i en lågriskgrupp, 38 procent i en medelriskgrupp och 15 procent i en högriskgrupp. Dödligheten i högriskgruppen var fem gånger högre än i medelriskgruppen och 25 gånger högre än i lågriskgruppen. Studien visar att det går att identifiera en relativt liten grupp patienter med en kraftigt ökad risk för död i väntan på operation och att dessa patienter bör ges hög prioritet. Behovet av en förbättrad prioritering visas av att 23 procent av patienterna i högriskgruppen inte hade fått högsta kliniska prioritet.