Mångtydiga bilder hos Lars Gyllensten

Disputation 19 mars 2005 -
Camilla Brudin Borg, litteraturvetenskap

Pressmeddelande 2005-02-24

Författaren Lars Gyllenstens polemiska kritik mot egenmäktiga tolkningar och förklaringsmodeller kan avläsas under hela hans författarskap. Den kan  spåras ända från den spexartade men i grunden kritiska handlingen att ge ut  den falska diktsamlingen Camera obscura på fyrtiotalet till den omdebatterade självbiografin Minnen, bara minnen från 2000. Å ena  sidan har Gyllensten under hela sitt författarskap agerat som ikonoklast och bildkritiker, inte minst i sin roll som polemiker i dagspressen. Å andra sidan har han i sitt författarskap ständigt utforskat och skapat egna  bilder, bland annat genom att experimentera med bildkonst. Camilla Brudin  Borgs avhandling undersöker hur relationen ser ut mellan ikonoklasten Gyllensten och bildskaparen Gyllensten och vilket förhållande som råder mellan författarens bildkritik och polemik och hans estetiska  praktik.

Lars Gyllensten har framför allt varit en av den svenska  1900-talslitteraturens mest produktiva författare. Han debuterade 1946 och  har sedan dess givit ut 38 böcker men även ett 60-tal medicinska arbeten  inom histologi och embryologi. Han avslutade den medicinska verksamheten som  professor vid Karolinska institutet 1973 för att därefter uteslutande ägna  sig åt sin författargärning. Men Gyllensten bedrev också från början ett  aktivt kritiskt arbete i såväl dagspress som kulturella tidskrifter, där  hans inlägg ofta väckt debatt.

Under avhandlingsarbetets gång klarnade bilden av en komplex  kulturgärning som syftat till att överskrida såväl genregränserna mellan  skönlitteratur och kritik samt av en engagerad polemiker, som hela tiden  varit i fas med den samtidspolitiska och kulturella offentligheten. Brudin  Borg menar att det finns starka skäl till att även betrakta det offentliga  kritiska arbetet som ett slags rolltagande som bland annat scensatts och  utverkats med hjälp av den traditionella bildkritikens mest centrala  metaforer ”idol”, ”ikon” och ”idolatri”.

Avhandlingsförfattaren visar också hur Gyllensten, på liknande sätt i de skönlitterära verken, använt sig av centrala metaforer och bildbegrepp för  att koppla samman olika arbetsfält. ”Bild” är mångtydigt och kan både  förstås som intellektuella bilder, tankekonstruktioner och teoretiska  ramverk men samtidigt som de bilder som skapas i det litterära verket.  Författarens ständiga arbete med bildkonst och arkitektur sätts därför i  samband med Gyllenstens kritiska arbete med bildmetaforer i  dagspresspolemiken. Omvänt belyses även hur Gyllensten byggt upp komplexa  förståelse- och tolkningsmodeller i de litterära verken. Detta skedde bland  annat med hjälp av Goyas och Toulouse-Lautrecs konstnärskap samt genom  föreställningar hämtade från de heliga ikonernas plats och funktion i den  ortodoxa kyrkan.

Camilla Brudin Borg kommer fram till att den gyllenstenska bildkritiken  hela tiden stått i bildbyggandet tjänst. Syftet har varit att skapa en  frihetsinriktad estetik där läsaren lämnas utrymme för att ta ansvar för och  själv skapa mening i förhållande till konstverket. Men bildkritiken är också  ett uttryck för en strävan efter såväl nya litterära former som nya och mer  fruktbara lösningar på samtidens intellektuella frågeställningar.
Avhandlingens titel: Skuggspel. Mellan bildkritik och ikonestetik i Lars Gyllenstens författarskap.

Disputationen äger rum lördagen den 19 mars 2005 kl. 10
Opponent: Docent Johan Stenström
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av Camilla Brudin Borg,
tel. 031-773 4407 (arb.), e-post camilla.brudin.borg@lit.gu.se
Hemsida: http://hum.gu.se/institutioner/litteraturvetenskap/personal/brudinborg