Diskbråckets form påverkar inte operationsresultatet

Diskbråckets form och storlek saknar helt betydelse för resultatet efter operation. Det visar en avhandling från Sahlgrenska akademin. Samma studie visar också att operation av diskbråck i ländryggen inte påverkar stabiliteten i kotpelaren.

Den vanligaste orsaken till en ryggoperation är diskbråck i ländryggen, för vilket runt 2 000 patienter opereras i Sverige årligen. Operationen minskar eller tar helt bort ischiassmärtan, det vill säga den nervrelaterade smärtan ner i benet som uppkommit till följd av diskbråcket. Resultatet av denna operation är vanligen mycket bra, men hos en del patienter kan en del rygg- och eller bensmärta kvarstå eller återkomma.

Disken är en stötdämpande skiva som finns mellan alla kroppens kotor och som tillsammans med de så kallade båglederna baktill på kotorna gör att vi kan röra ryggen i olika riktningar. Föråldringsprocessen i disken, diskgenerationen, börjar redan i 20-30 årsåldern. Den kan bland annat leda till att sprickor uppkommer i diskens vägg. Diskbråck uppkommer om diskens innehåll läcker ut genom sprickorna. Oftast sker det bakåt in i ryggkanalen vilket då i vissa fall kan påverka den nervvävnad, ryggmärg och nervrötter, som styr kroppens muskel- och känselfunktioner. Diskbråck kan göra mycket ont, och orsaken till smärtan är en kombination av tryck- och nervirriterande effekter av diskbråcket. Eftersom kroppens förmåga att läka ut diskbråcket är god blir många diskbråck inte diagnostiserade och därför behöver bara ett fåtal drabbade opereras. Vid en operation tas delar av de stabiliserande ledband som finns mellan kotorna baktill bort. På så vis når kirurgen ryggkanalen och kan därmed ta bort diskbråcket. 

För ett fåtal opererade kvarstår eller återkommer dock rygg- och eller bensmärtorna. Olika förklaringar, som formen och storleken av diskbråcket samt dess position i ryggkanalen, har framförts. Ryggkirurg Klas Halldin visar nu i sin avhandling att dessa teorier inte stämmer. I motsats till tidigare rapporter kan han inte påvisa något samband mellan form, storlek eller position av diskbråcket och det efterföljande resultatet vare sig på kort eller på lång sikt. 

Klas Halldin har också studerat ingreppets effekt på stabiliteten mellan kotorna då en annan tänkbar förklaring till kvarstående problem skulle kunna vara att operationen orsakat en överrörlighet mellan kotorna. Studierna utfördes med så kallad radiostereometri, som är en röntgenteknik med en extremt hög noggrannhet, men han kunde inte påvisa att det fanns eller uppstod någon instabilitet efter kirurgin. 

­- Jag fann däremot att patienter som direkt efter operationen uppvisade ett annorlunda rörelsemönster mellan kotorna också hade ett sämre kliniskt resultat fem år efter operationen. Att studera rörelsemönstret mellan kotorna skulle alltså kunna vara ett sätt att förutsäga resultatet efter kirurgi av diskbråck i ländryggen, säger Klas Halldin.

Röntgenmetoden är dock svår att använda i en större skala varför detta fynd måste bekräftas med annan teknik i framtiden.