Ny metod spårar personer med ökad risk för stroke och hjärtinfarkt

Det finns bättre sätt att hitta personer som riskerar åderförkalkning, hjärtinfarkt och stroke, än att mäta kolesterolhalten i blodet.  Att mäta hur mycket kolesterol som härsknat är bättre. Det visar en ny avhandling från Sahlgrenska akademin.

Som ett mått på hur fettsammansättningen i blodet ser ut mäter man idag LDL och HDL, det som brukar kallas det onda respektive det goda kolesterolet. Vilka värden som ska anses normala och vilka som ska anses skadliga är inte helt lätt att avgöra, eftersom ett högt LDL-värde i viss mån kan kompenseras av ett högt HDL-värde. Läkaren Karin Wallenfeldt visar med sin forskning ett annat sätt att mäta för att visa vilka personer som löper risk att utveckla ateroskleros, det vi i dagligt tal kallar åderförkalkning. Metoden går ut på att mäta oxiderat LDL, eller helt enkelt LDL som härsknat. 

Fett hamnar i blodet när det frisätts från levern för transport till andra organ. Fettpartiklarna är till en början stora och fettrika. Längs vägen genom blodådrorna frisätts fettsyror ur partiklarna och till slut återstår bara en liten partikel, nämligen LDL. Den är så liten att den lätt tränger in i kärlväggen och fastnar. Här oxideras den. Kroppen uppfattar de oxiderade LDL partiklarna som främmande och det leder till inflammation i kärlväggen. Detta gör att det bildas så kallade plack och att kärlväggen förtjockas. Det är då åderförkalkningen tar fart på allvar.

I Karin Wallenfeldts studie ingick 391 friska män som var 58 år när studien började. Hon undersökte deras blodkärl med hjälp av ultraljudsteknik och mätte då tjockleken på den inre delen av kärlväggen samt tittade på förekomst av plack. Efter tre år undersökte hon 342 av dessa män igen. Då såg hon att de män som hade högst värden för oxiderat LDL var de vars kärlväggar hade förtjockats mest. Dessa män hade också störst och mest plack. Detta var oberoende av andra riskfaktorer för åderförkalkning som till exempel rökning och högt blodtryck.

– Resultaten talar för att oxiderat LDL kan vara ett bättre mått på utvecklingen av åderförkalkning än att mäta LDL och HDL, säger hon.

Problemet med att mäta LDL är att det inte mäts direkt utan att värdet måste räknas fram från andra blodfettsmätningar. Dessutom måste patienten vara fastande. Det finns också andra blodfettsstörningar än högt LDL som ger upphov till åderförkalkning. Karin Wallenfeldt visar ytterligare ett sätt att mäta som är bättre, och kan identifiera även dessa blodfettstörningar. Att mäta proteinerna apoB och apoA-I som omger fettpartiklarna i blodet ger ett säkrare värde, är oberoende av vad patienten ätit innan provet tas och är en känsligare metod.

Personer med så kallat metabolt syndrom har i typiska fall bukfetma, något förhöjt blodtryck, störd sockeromsättning och blodfettsstörning med bland annat lågt HDL. Dessa personer löper stor risk att drabbas av åderförkalkning och som följd av det, hjärtinfarkt och stroke, vilket är de vanligaste dödsorsakerna i västvärlden. När man mäter apoB och apoA-I kan man lätt identifiera både personer med metabolt syndrom och de med tyst åderförkalkning. 

– Eftersom åderförkalkning utvecklas i det tysta under lång tid är det viktigt att ha bra metoder som kan identifiera personer som ligger i riskzonen. Möjligheten öppnar sig då att ge råd om livsstilsbehandling med bättre kost och motionsvanor. Kvoten mellan apoB och apoA-I speglar det metabola syndromet och markerar en tydlig risk för åderförkalkning och mina resultat talar för att man hellre borde mäta detta än HDL och LDL, säger Karin Wallenfeldt.