Få kvinnor vet varför gynekologisk cellprovskontroll är viktig

De flesta kvinnor har en positiv inställning till gynekologisk cellprovskontroll. De vill delta och de känner sig väl bemötta av barnmorskor och läkare. Trots det är det inte särskilt många som vet varför och varifrån provet tas, eller vilken sorts cancer man vill förebygga. Detta visar en ny avhandling från Sahlgrenska akademin. 

­– I våra studier kunde så många som fyra av sex kvinnor inte ange varifrån cellprovet togs och inte heller vilken cancer man avsåg att förebygga med provet. De flesta kunde inte förklara orsaken till att man valt ett treårsintervall mellan provtagningarna. Endast ett fåtal förknippade cellförändringar med sexuellt överförbara sjukdomar och bara 13 procent konstaterade att en kondom delvis kunde skydda mot förändringarna. Yngre kvinnor hade en mer negativ upplevelse av provtagningen än äldre, säger barnmorskan Monica Ideström som i sin avhandling har undersökt kunskapsnivå, inställning och erfarenhet av gynekologisk cellprovskontroll och eventuell uppföljning och behandling.

De kvinnor som fick besked om upprepade lätta cellförändringar var till en början rädda och oroliga. För de flesta var dessa känslor övergående och de påverkade inte deras vilja till uppföljning. Var tolfte kvinna beskrev dock en bestående påverkan på sexualitet och samliv.

­– Detta drabbar kanske så många som 1000 kvinnor i Sverige per år och det finns anledning att fundera över hur dessa kvinnor ska bemötas.

Personlig kommunikation med barnmorskor och läkare sågs av alla grupper av kvinnor som den främsta och viktigaste källan till information kring provtagningen. Så länge som kvinnorna fick bekräftelse på att de var friska engagerade de sig inte i informationen och ställde inga frågor. När de drabbades av cancer däremot, påverkades de negativt av att inte veta tillräckligt och ställde då många frågor. Barnmorskorna såg sig själva som den främsta informationskällan och de flesta tyckte sig ha tillräcklig teoretisk kunskap. De upplevde däremot att kvinnorna saknade kunskap.

– Vi fann att informationen som ges inte förefaller nå fram. Barnmorskorna saknade en grundläggande struktur för att informera om kontroller och cellförändringar. Vi föreslår därför att man som del i den gynekologiska cellprovskontrollen vid ett tillfälle har ett längre bokat möte då kvinnan i samtal med barnmorskan motiveras till ett regelbundet deltagande i screeningen.

Vid en gynekologisk cellprovskontroll tar man cellprov från livmoderhalsen för att hitta eventuella cellförändringar som riskerar att utvecklas till livmoderhalscancer, men också för att upptäcka sådan cancer på ett tidigt stadium. Varje år drabbas knappt 500 kvinnor i Sverige av livmoderhalscancer, medan man upptäcker cellförändringar hos så många som 25 000. De flesta cellförändringar läker spontant eller behandlas så att de inte utvecklas till cancer. Nästan alla cellförändringar som riskerar att utvecklas till cancer beror på att man någon gång har smittats av ett virus som kallas humant papillomvirus, HPV. HPV-infektioner i underlivet är mycket vanliga men man märker oftast inte att man smittats eftersom viruset inte ger synliga symtom. Virusformerna i underlivet överförs sexuellt och därför ger kondom ett visst skydd.

Gynekologisk cellprovskontroll bör göras vart tredje år hos kvinnor mellan 23 och 50 år och därefter med 5 års intervall upp till 60 år. Tätare kontroller minskar inte risken för livmoderhalscancer nämnvärt.  

Monica Ideströms undersökningar är gjorda i Göteborg, Värmland och Örebro län. Kvinnor ur den allmänna befolkningen ingick, liksom kvinnor som haft upprepade lätta cellförändringar, och kvinnor som ändå drabbats av livmoderhalscancer samt barnmorskor som handlägger den gynekologiska cellprovskontrollen.