Att träna lagom är bäst för hjärnan

Motion är bra för den fysiska hälsan. Det är känt sedan länge. Att fysisk aktivitet även är bra för hjärnan och lindrar depression och stress, det vet vi också. Träning ökar dessutom både minne och inlärningsförmåga. Överdriven träning, när kroppen inte får chans till återhämtning, har däremot negativ effekt med färre hjärnceller som resultat. Det visar en avhandling från Sahlgrenska akademin. Lagom är bäst helt enkelt.

Resultaten har biologen Andrew Naylor kommit fram till genom att studera råttor som sprang i träningshjul. Råttor som fick springa i hjulet under nio dagar fick fem gånger så många nya stamceller i den del av hjärnan som heter hippocampus, jämfört med råttor i en kontrollgrupp som inte fick springa alls. Fyra veckor efter träningen, det vill säga fyra veckor efter det att hjulet tagits bort ur buren, fanns cirka en tredjedel av de nya cellerna kvar och hade utvecklats till fungerande nervceller. 

Hippocampus är en del av hjärnan som är viktig för regleringen av stressreaktioner, men också för minne och inlärning. Att råttorna faktiskt blev mer läraktiga av träningen kunde Andrew Naylor se med hjälp av ett minnes- och inlärningstest för råttor. Testet går ut på att låta råttorna simma i en rund bassäng där de på ett ställe kan komma upp på torra land. De vältränade råttorna lärde sig snabbare än de otränade vart de skulle simma för att ta sig upp ur vattnet.

Ytterligare en grupp råttor fick springa hur mycket de ville i sina hjul i 24 dagar. Av någon anledning ökade dessa råttor med tiden sitt springande från sex kilometer per dag till så mycket som 20 kilometer per dag.
– Varför de springer mer och mer vet jag inte, men de verkar gilla det. Kanske blir de beroende på något sätt. Jag ska undersöka detta i framtiden, säger Andrew Naylor. 

Även om råttorna springer mycket för att det är kul så har det inga positiva effekter på antalet celler i hjärnan. Tvärtom. De fick bara hälften så många nya celler i hippocampus som de som inte tränade alls.
– Det intressanta är att om de övertränade råttorna fick vila under några veckor så överlevde mer än hälften av deras nybildade celler, vilket var mer än dubbelt så många som hos otränade råttor. Men eftersom det blev färre nya celler från början hos de övertränade råttorna var resultatet i slutänden i stort sett samma antal celler hos båda grupperna i alla fall. Hjärnan verkar alltså försöka hitta ett sätt att kompensera för att det är färre celler som bildas när råttorna springer för mycket.

Hur kommer det sig då att lagom mycket träning är bra för hjärnan men att för mycket inte är det? Jo, det har sannolikt att göra med endorfin, det vill säga kroppens eget morfin, och stresshormonet kortikosteron. Vid fysisk träning frisätts endorfin och Andrew Naylor har kunnat visa att det är just endorfinet som stimulerar nybildningen av celler i hippocampus. När han blockerade effekten av endorfinet hos råttorna uteblev nämligen ökningen av cellnybildning. För råttor som tränar för mycket är det antagligen effekten av kortikosteron som tar över. I tidigare studier är det visat att både kortikosteron, som frisätts vid stress, och stress i sig själv, minskar cellnybildning i hippocampus hos råttor. Hos människa är effekten av långvarig stress att hippocampus minskar i storlek vilket kan vara resultatet av minskad cellnybildning.
– Att översätta vad som är lagom mycket träning för en råtta till vad som är lagom för oss människor är inte helt lätt. Det finns rekommendationer som säger att det är optimalt för hälsan att träna 35 minuter fyra till fem dagar per vecka på 60 procent av sin maxpuls. Om detta är optimalt även för den mentala hälsan är svårt att säga. Det finns forskning som visar att elitidrottare kan påverkas negativt av långa och intensiva träningsperioder. Vi vanliga motionärer tränar kanske inte på det sättet, men om den fysiska påfrestningen blir för stor kan man säkert se samma sak hos oss också, säger Andrew Naylor.