Enklaste operationen mot urininkontinens också billigast

Av fyra kirurgiska metoder för att bota ansträngningsinkontinens visar sig en av dem som ger det bästa resultatet också vara både enklast och billigast. Mer än 80 procent av kvinnor opererade med metoden var nöjda och upplevde sig helt botade från sin inkontinens fem år efter operationen. Resultaten presenteras i en avhandling från Sahlgrenska akademin.

Gynekolog Maud Ankardal har jämfört fyra olika operationsmetoder för att bota ansträngningsinkontinens. Metoderna var dels en öppenkirurgisk metod, två titthålsmetoder och en som görs via slidan under lokalbedövning, så kallad tension-free vaginal tape (TVT). En hälsoekonomisk analys visade att den direkta kostnaden för TVT var lägre än för de tre andra metoderna.  Dessutom var TVT totalt sett mer kostnadseffektiv uttryckt som kostnad per botad patient.  

Maud Ankardals resultat visar att TVT är en av de bästa metoderna och därför använder man i Sverige numera nästan uteslutande denna metod. TVT innebär att man stagar upp urinröret med ett band av nät.

– Ansträngningsinkontinens beror på att stödstrukturerna kring urinröret är försvagade och att urinröret då kan flytta på sig. Det är då det läcker. När man gör en TVT lägger man nätbandet som ett u med urinröret i botten. På det sättet ligger urinröret still, säger Maud Ankardal. 

Det finns i huvudsak två typer av urininkontinens; ansträngningsinkontinens och trängningsinkontinens. Ansträngningsinkontinens beror på att stödjevävnaden kring urinröret försvagats av till exempel graviditet och förlossning eller av ärftliga faktorer. Trängningsinkontinens har ofta neurologiska orsaker och är inte lika lätt att bota med operation. Vid denna form fungerar det bättre att behandla med läkemedel mot överaktiv blåsa. Ofta är inkontinensen dock en blandning av de två typerna.

När man gör en hälsoekonomisk analys väger man in en mängd olika parametrar så att man får en så heltäckande bild av behandlingsresultatet som möjligt. Vid utvärderingen av inkontinensoperationerna tog forskarna hänsyn bland annat till hur kvinnan själv upplevde resultatet av behandlingen, hur hennes livskvalitet påverkades, hur lång tid efter operationen hon behövde sjukhusvård, hur lång tid operationen tog, hur mycket läkemedel och förbrukningsmaterial som gick åt och eventuell sjukskrivningsperiod. Maud Ankardal hoppas att hennes resultat ska göra det möjligt att ge bättre information om det förväntade resultatet av en operation, beroende på vilken typ av inkontinens patienten lider av. 

Att man utvärderar kostnad och effekt av läkemedel med hjälp av hälsoekonomiska analyser är vanligt. Att utvärdera kirurgiska metoder på detta sätt är däremot relativt nytt. Maud Ankardal hoppas att den hälsoekonomiska analysmodell som hon presenterar i sin avhandling ska komma till användning för utvärdering även av kommande operationsmetoder. Hon menar att det är en samhällsekonomiskt viktig fråga att se till att våra resurser används på bästa sätt och tycker därför att sjukvårdens metoder bör utvärderas grundligt.

– Om resultatet av två metoder är lika bra kan man lika gärna använda den metod som kostar minst. Eller om en metod ger lite bättre resultat men är mycket dyrare är det bra att ta reda på vad det är man får extra för de extra pengar man betalar. Man måste ställa sig frågan om det är värt att få en liten förbättring om skillnaden i kostnad är stor, säger hon.