Inflammationshämmande medel kan hjälpa mot diskbråck Patienter med ländryggsdiskbråck och ischias har förhöjda koncentrationer av ämnen som signalerar nervskada, inflammation och aktivering av immunförsvaret i ryggmärgsvätska och i blodprov. Inflammatoriska ämnen har även experimentellt visat sig ha betydelse för den nervskada som uppstår. Ökad kunskap om orsaken till ischassmärta kan på sikt leda till förbättrad diagnostik och mer individualiserad behandling av patienter med diskbråck. Ungefär 2-3 procent av befolkningen drabbas av symtomgivande diskbråck i ländryggen under sin livstid, vanligen i 40-45 årsåldern. Dock är det endast en liten del av de som drabbas som behöver genomgå operation eftersom mer än 80% tillfrisknar spontant. Den utredning som idag görs innefattar olika typer av röntgenundersökningar eller undersökning med magnetkamera och inleds först om smärtan består mer än 6-8 veckor. Att vänta närmare två månader och ofta längre tid innan utredning påbörjas när man har kraftig smärta är påfrestande och otillfredsställande. Sökandet efter nya metoder att diagnosticera symtomgivande diskbråck är därför av intresse och skulle kunna innebära ett komplement till dagens rutiner. Tre studier på patienter med ländryggsdiskbråck som planerats genomgå operation visar att framför allt de med kort tids smärta i rygg och ben har ökade koncentrationer av nervskade-markörer (neurofilament och S-100) och den inflammatoriska substansen IL-8 i ryggmärgsvätska, samt ökade nivåer av antikroppar mot nervrelaterade substanser (glukosfingolipider) i blodprov. Den kraftigt inflammationsframkallande substansen kvävemonoxid har också experimentellt visat sig ha betydelse för utvecklingen av nervskada vid diskbråck. Resultaten visar på nya möjligheter att påvisa nervskada orsakad av diskbråck samt att inflammation runt nervroten tycks vara en betydelsefull komponent vid detta tillstånd. Studierna ger stöd för att olika inflammationshämmande medel kan ha effekt på ischiassmärta som orsakas av diskbråck, kunskap som stöder den pågående utvecklingen av nya behandlingsalternativ.