Behövs människan och kulturbegreppet inom mayaarkeologin?
Johan Normark, arkeologi – disputation 15 december 2006.
Pressmeddelande 2006-11-30

Kan man tolka en forntida artefakt eller byggnad med begrepp från vår egen tid? Är människan densamma i alla tider och på alla platser? Kan och bör människan alltid utgöra utgångspunkten för den arkeologiska forskningen? Finns kulturer – och särskilt då mayakulturen? Johan Normark vill skrota kulturbegreppet i sin avhandling som belyser vägar i två mexikanska ruinstäder.

Kanske kan de materiella tingen beskrivas utifrån ett annat perspektiv än det människocentrerade perspektivet? I så fall, i vilken utsträckning påverkar de materiella tingen människor? Avhandlingsförfattaren utvecklar en arkeologi som fokuserar på det som är inneboende i artefakten. Detta sker med utgångspunkt ifrån tankeströmningar som finns hos de franska filosoferna Bergson och Deleuze. Här finns en viktig skiljelinje mellan det föränderliga och det statiska. Det statiska är enheter och begrepp som skapas ur en förändringsprocess. Bergson menar att vårt intellekt inte kan förstå förändringar, utan intellektet skapar enheter som låser fast våra tankar. Därför ser vi materiella ting som statiska och ”döda”. Deleuze utvecklar dessa idéer i en nymaterialistisk riktning, där det materiella inte är passivt utan är med och formar vår värld. Avhandlingsförfattaren anpassar dessa tankar till en arkeologi där det lokala och specifika är viktigt. Borta är stora och komplexa begrepp som t.ex. kultur. Kvar finns materiella processer som påverkar människors handlingar.

Dessa tankebanor exemplifieras med vägar i de medelstora ruinstäderna Ichmul och Yo’okop i mayaområdet i södra Mexiko. Vägarna byggdes omkring 800 e.Kr., vid en tid då klimatet blev torrare. Ichmul har fem vägar som strålar ut ifrån ett centrum. Tre av vägarnas sträckning har utgått ifrån en plats som idag täcks av en tusen år yngre kyrka tillägnad den Svarte Kristus. Kyrkan står troligen på en vattenfylld grotta. Detta visar hur det materiella i sig kan skapa kontinuitet trots den stora skillnaden mellan den förspanska religionen och katolicismen. Yo’okop har fyra vägar där två av dem formar en axel mellan vattenrelaterade byggnader och en stor vattenreservoar. Även här har det materiella format vägarnas utsträckning, men med helt annat resultat än i Ichmul.

Resultaten från studierna i Ichmul och Yo’okop visar på såväl skillnader som likheter som svårligen kan nyanseras ur ett övergripande kulturbegrepp och en universell människa. Genom att fokusera på mindre enheter förenade i materiella nätverk där förändringsprocesserna är grundläggande nås en mer nyanserad bild av det förgångna som bryter upp fastrotade föreställningar, bl.a. om den s.k. mayakollapsen. Kulturell kollaps är endast ett problem om man tror att kulturer existerar, vilket avhandlingsförfattaren inte anser.

Normark anser att arkeologen bör utgå ifrån det arkeologiska materialets egen potential istället för att förlita sig på grannvetenskaperna historia och antropologi. Människan är inte densamma över tid och rum. Det enda vi har kvar från det förgångna är de materiella tingen och inget annat. Normark tror att vi annars gör arkeologin till en spegelbild av vår samtid, något som blir extra tydligt i t.ex. Mel Gibsons aktuella mayafilm Apocalypto.

Avhandlingens titel: The Roads In-Between: Causeways and Polyagentive Networks at Ichmul and Yo’okop, Cochuah Region, Mexico
Disputationen äger rum fredagen den 15 december 2006 kl. 13.00
Opponent: Scott Hutson PhD, University of Kentucky
Sal T 219, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Johan Normark, tel. 031-773 46 45 (arb.),
e-post: johan.normark@archaeology.gu.se
Avhandlingen kan beställas via institutionen för arkeologi och antikens kultur,
tel. 031-773 46 14 eller ark.bookshop@archaeology.gu.se