Vattenstånds- och salthaltsvariationer i Östersjön - en oceanografisk studie med historiska data Denna avhandling är en så kallad sammanläggningsavhandling och består av en sammanfattning och fyra artiklar. Artiklarna behandlar fyra olika frågeställningar. Först studeras huruvida den (bland havsforskare och fiskare) vedertagna sanning att salthalten i Östersjön minskade under åttiotalet är sann och i så fall vad denna minskning beror på. Salthalten under åren 1954-1990 studerades och mellan 1977-1990 är det en tydligt nedåtgående trend i salthalten, i ytvattnet såväl som i djupvattnet. Denna trend sammanfaller med en tydlig ökning av flodtillrinningen vilket stöder tidigare teorier om att ett stort färskvattentillskott försvårar för saltvattnet från Kattegatt att komma in i Östersjön. I den andra artikeln diskuteras hur vattenståndet varierar i tid och rum. I Östersjön finns det flera vattenståndsstationer och flera av dem har registrerat vattenståndet i ungefär 100 år. Genom att titta på hur vattenståndet varierar på olika tidskalor och på olika platser i Östersjön kan man se att för perioder längre än en månad fungerar Östersjön som en öppen fjord och vattenståndet styrs av vattenståndet i Kattegatt. För kortare perioder så fungerar Östersjön som en sjö och det är inre processer som bestämmer variationerna av vattenståndet. Alla vattenståndsvariationer är sammankopplade med transporter av vattenvolymer och man kan därför studera de storskaliga processer som styr transporterna med hjälp av långa tidserier av vattenståndet. Bland annat kan man utifrån vattenståndsmätningar dra slutsatsen att inflöden av saltvatten från Kattegatt är ovanligare än stora, långvariga utflöden. Ett sätt att öka kunskapen om tex vattenståndsvariationer är att konstruera en datormodell där olika teorier kan testas. Problemet är att många datormodeller inom oceanografin idag är så komplicerade att det är svårt att se fysiken i dem. Med en enkel modell, som man kan utvidga allt eftersom kunskapen ökar, är det lätt att se hur olika fysikaliska processer påverkar havet. I den tredje artikeln konstrueras en sådan enkel vattenståndsmodell för Östersjön och den relativa betydelsen av olika fysiska processer studerades. Det kunde konstateras att för perioder längre än två månader är vattenutbytet med Kattgatt viktigast, för perioder runt en månad är lufttrycksvariationer viktiga medan vinden påverkar vattenståndet på perioder mellan dagar och veckor. Vinden är viktigast dels på vintern och dels i de norra och södra delarna, centrala Östersjön påverkas nästan inte alls. I den fjärde och sista artikeln studeras medelvattenståndet i Östersjön. Redan 1918 konstaterades det att medelvattenytan i Östersjön lutar. Den ovan nämnda vattenståndsmodellen ger att Bottenvikens medelnivå är ca 18 cm högre än medelnivån i södra Östersjön. Skillnaden beror till största delen på horisontella densitetsvariationer, men även horisontella lufttrycksvariationer och vinden påverkar resultatet. Absoluta vattenstånd är svåra att bestämma eftersom det inte finns någon naturlig nollnivå i havet. På senare år har ett nytt höjdsystem, NH60, börjat användas mer och mer inom oceanografiska studier av Östersjön. Överensstämmelsen, när det gäller vattenstånd, mellan den enkla modellen och NH60 är god vilket visar att detta nya höjdsystemet är användbart för oceanografiska tillämpningar.