Avhandlingen är baserad på fem delarbeten varav fyra är publicerade i
internationella tidskrifter och en insänd för publicering.

Arbetena är fokuserade på de molekylära orsakerna till insulinresistens,
ett förstadium till åldersdiabetes (Typ 2 diabetes). Insulin resistans är
också av stor betydelse för risken att utveckla hjärt-kärlsjukdom.
Insulinets olika effekter och intracellulära signalering har studerats i
celler från friska individer (med eller utan ärftlig benägenhet för Typ 2
diabetes), med Typ 2 diabetes respektive djurmodell (Zuckerråtta) för Typ 2
diabetes.

Resultaten visar att vid Typ 2 diabetes är ett enzymsystem (den
insulinstimulerade PKB/Akt aktiviteten) kraftigt nedsatt liksom det viktiga
signal proteinet IRS1 och dess genuttryck. Flertalet övriga signalprotein
är emellertid normalt uttryckta.

Av särskilt intresse är fyndet att celler från vissa helt friska individer,
särskilt de med stor ärftlig risk för Typ 2 diabetes, uppvisar likartade
förändringar i insulinsignaleringen som vi ser vid Typ 2 diabetes. Dessa
individer har också uttalad insulinresistens in vivo, högre
triglyceridnivåer och insulinnivåer talande för det s.k. Insulin resistens
syndromet, ett förstadium till Typ 2 diabetes och en riskfaktor för
>hjärt-kärlsjukdom. Vi har således för första gången identifierat en
cellulär markör för individer som löper hög risk att utveckla Typ 2
diabetes. Detta kan vara av stor betydelse för möjligheten att göra riktad
intervention för individer - en nödvändighet om vi skall kunna förhindra
den pågående globala diabetesepidemin. Dessa förändringar är c:a 3 ggr
vanligare hos individer med en genetisk predisposition för Typ 2 diabetes
talande för en koppling till genetisk risk för sjukdomen.