Den stora riksdagsreformen 1865 - ett nederlag för bönderna - Representationsreformen 1865, som innebar att den gamla ståndsriksdagen ersattes med en tvåkammarriksdag, föregicks av en mångårig debatt. Avhandlingen behandlar denna debatt ur bondeståndets synvinkel. En huvudfråga är varför riksdagsbönderna lierade sig med tidens liberala opposition för att avskaffa den fyrdelade riksdag, som hade givit dem ett i Europa unikt politiskt inflytande. - Vid sidan av bönderna står de båda liberalerna Gustaf Hierta och J P Theorell i centrum för uppmärksamheten. De utformade olika handlingsstrategier för bondeståndet i representationsfrågan. Hierta förordade en enkammarriksdag efter norsk förebild, medan Theorell uppmanade bönderna att vidga sitt stånd till en kammare för allmoge, borgare och andra näringsidkare, lite i stil med vad tredje ståndet varit i 1700-talets Frankrike. - En av de viktigaste skillnaderna mellan Hierta och Theorell gällde frågan huruvida en representationsreform borde medföra en demokratisering av rösträtten eller inte. Vänsterliberaler som Hierta var övertygade om att den bildade medelklassen skulle komma till makten genom en sådan reform. Moderatliberaler av Theorells slag förknippade emellertid demokrati med bondevälde och angrepp på den privata äganderätten. - Att demokratifrågan i 1840-talets svenska debatt också var en bondefråga berodde på att merparten av de små fastighetsägarna var bönder. Avhandlingens huvudtes är att debatten sist och slutligen handlade om vilket politiskt inflytande man borde ge till de små fastighetsägarna. - De europeiska revolutionerna 1848 radikaliserade den svenska debatten. Även bondeståndet berördes. 1850 skulle bönderna som det enda av riksdagsstånden stödja ett för sin tid demokratiskt rösträttsförslag - undantagna från rösträtt var soldater, tjänstefolk, fattiga och kvinnor. Men även om bönderna förde en radikal politik avvek de på många punkter från den liberala ideologin. Individualismen var exempelvis inget bärande inslag i deras traditionalistiska ideologi. Böndernas radikalism var i hög grad en följd av deras missnöje med det rådande beskattningssystemet. Det krävdes en representationsreform för att ändra på detta systemet, som i hög grad missgynnade den skattlagda allmogejorden. Men representationsreformen 1865 blev inte vad man hade tänkt sig. Anledningen var att den utformades efter de riktlinjer som utarbetats av den moderatliberala ministär som leddes av Louis De Geer. Den stora riksdagsreformen 1865 blev därmed ett nederlag för det radikala bondeprogram som hade utgjort ett av alternativen i 1840-talets liberala representationsdebatt.