Hur formas en samhällsuppfattning genom teologi? Inom teologin har under senare delen av 1900-talet en vändning till samhället ägt rum. Samhällsfrågor diskuteras på olika sätt och del av teologins uppdrag uppfattas ligga i en samhällelig verklighet. Relevansen för en samtida social verklighet har blivit ett krav som de flesta teologer lägger i sin uppgift. Hur ser en samhällsuppfattning ut som växer fram inom en teologi? Bo Claesson besvarar denna fråga genom en studie av den romersk-katolske, holländske teologen Edward Schillebeeckx' teologi. Edward Schillebeeckx (född 1914), hör till 1900-talets viktiga och tongivande teologer. Bo Claesson har haft långa och givande samtal med denne entusiastiske och saxofonspelande (!) holländske professor. Schillebeeckx var under många år verksam i dominikanordens kloster Albertinum som låg i Hollands äldsta stad Nijmegen. Fortfarande är denne märklige man trots sin höga ålder verksam med fortsatt forskningsarbete. I Schillebeeckx ser avhandlingsförfattaren den existentiellt sökande och frågande människan. I avhandlingen behandlas särskilt den senare delen av Schillebeeckx' teologi, i vilken vi finner hans senare kristologi (1974-89). Denna senare kristologi ses i perspektivet av Schillebeeckx´ tidiga teologi (fr o m 1945). Från början förankrar han sin teologi i ett samhälls- och kulturperspektiv. Det finns hos honom en medvetenhet om sammanhangets betydelse för människan. Det är just den troende människan i sitt sociala sammanhang som fokuseras. Från början ligger tyngdpunkten i hans intresse på människans gudsmöte. Genom mötet med Gud deltar människan i skapelsen. Studiet av människans gudsmöte blir för Schillebeeckx utgångspunkten för hans teori om den erfarande människan. Avhandlingen urskiljer hur han successivt bygger upp en teologisk antropologi: Den erfarande människan är den varseblivande, den tolkande och den berättande människan. Denna teologiska antropologi sätts in i ett kritiskt samhällsperspektiv. Innebörden i Guds löfte konkretiseras genom Jesu praxis, vilken också är Guds rikes praxis. Människors möte med Jesus och minnet av honom ger ett outplånligt intryck av det godas alternativ. Centralt i Schillebeeckx´ teologi alltifrån slutet av 1960-talet är kontrasterfarenheten: det finns en kontrast mellan det goda livet och människans situation; detta erfars tydligast hos den lidande och förtryckta människan. För den troende människan innebär detta att hon "pekar" mot Guds rike och erfar befrielsens möjlighet. Det är i den senare kristologin möjligt för Schillebeeckx att som en kritiskt förnyande kraft använda kontrasterfarenheten som ett fruktbart sätt i förståelsen av social och kulturell förändring. Den sociala kompetens som finns i den troende människan framträder. I kontrasterfarenhetens föregripande av framtiden (dvs ett nytt samhälle, humanum, Ytterst Guds rike) och genom att ett alternativ urskiljes utförs en betydelsefull samhällskritik. Den samhällskritik som sålunda framträder sker genom integrationen av den troende människan i en kulturell och samhällelig miljö. Slutsatsen är att Schillebeeckx' teologi utgör ett betydelsefullt bidrag för förståelsen av den kulturella miljö och process som upprätthåller det mänskliga samhället, ett samhälle i vilket alltid finns spänningar mellan lidande, befrielse och frihet. Det är ett samhälle som behöver reflektioner över frihetens och befrielsens möjligheter. Naturligtvis måste all teologi, som också skall vara en reflektion över trons praxis, innehålla en insiktsfull analys av denna trons praxis. I Schillebeeckx' teologi finner vi en sådan systematisk förståelse av människan och hennes samhälle. Avhandlingens titel är: Erfarenhet - tro - handling: en kontextuell studie av samhällsuppfattningen i Edward Schillebeeckx' senare kristologi . Disputationen äger rum torsdagen den 6 april 2000 kl 14.00 Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6 Närmare upplysningar: Bo Claesson, tel 031-773 5317 (arb)