Om de svenska ordböckernas historia
Varför skrev man ordböcker i äldre tid? 
Oftast av samma skäl som nu, men ibland uppger forna tiders ordboksförfattare bevekelsegrunder som vi idag tycker är lustiga. 
Haqvin Spegel ville med sitt Glossarium Sveo-Gothicum (1712) bl a underlätta för de tidigare danskar 
som genom fredssluten nyligen blivit svenskar att förstå det språk som nu predikades i deras kyrkor. 
Lite senare åtog sig Levin Möller, som knappt kunde franska, att skriva en fransk-svensk ordbok på basis av dels en fransk-tysk, 
dels en tysk-svensk ordbok, mest för att han på så vis ville bättra på sin tyska!  

-  Sådant kan man få reda på om man som Anna Helga Hannesdóttir studerar den svenska lexikografins historia, 
men det finns också viktigare lärdomar att inhämta. I Sverige har man skrivit ordböcker sedan medeltiden. 
De äldsta utgick från latinet och skulle hjälpa svenskarna att översätta från latin till svenska. 
Dessa ordböcker var starkt beroende av den kontinentala latintraditionen. 
Det skulle dröja länge innan ordböckerna kunde ge en god språklig beskrivning av det svenska ordförrådet på dess egna villkor. 

Denna utveckling löper parallellt med att svenskan frigörs från latinet och allt fler folkspråk dras in i bilden: först finska och tyska, senare engelska, franska, ryska osv. Från att ha varit en utlöpare av den kontinentala, latinbaserade lexikografiska verksamheten växer det fram en inhemsk svensk ordbokstradition. -
På 1700-talet och tidigt 1800-tal tillkommer några stora tvåspråkiga ordböcker som tydligt illustrerar utvecklingen. I avhandlingen diskuteras relationen mellan enspråkig och tvåspråkig lexikografi å ena sidan och mellan tvåspråkig lexikografi och översättningsteori å den andra. Det påvisas bl a hur den svenska enspråkiga lexikografin, dvs där de svenska ordens bruk och betydelse beskrivs på svenska, utvecklas successivt ur den tvåspråkiga lexikografin, som primärt är inriktad på översättning.  

-  Några viktiga ordböcker, som utgör milstolpar i denna utveckling, undersöks systematiskt med hänsyn till innehåll och syfte. Abraham Sahlstedts Swensk Ordbok (1773) är formellt svensk-latinsk men är samtidigt ett viktigt led i standardiseringen av det svenska språket, framför allt beträffande stavning och böjning av svenska ord. Därför kan den betraktas som en föregångare till Svenska Akademiens ordlista.  

-  På 1840-talet inleds två ambitiöst upplagda ordboksprojekt i syfte att åstadkomma en enspråkig ordbok. Någon sådan fanns ännu inte. Båda dessa arbeten avbröts dock på ett tidigt stadium. Den kontroversielle men sedermera helt bortglömde K.E. Kindblad kom bara till afhackning, den berömde författaren C.J.L. Almqvist till brambär. I dessa ansatser tillämpas en del originella idéer som endast delvis återkommit i senare lexikografi. Den första fullbordade enspråkiga svenska ordboken, A.F. Dalins Ordbok öfver svenska språket (1850-55), bygger däremot i allt väsentligt på den tradition för svenskans lexikaliska beskrivning som etablerats i 1700-talets tvåspråkiga verk.  

-  Avhandlingens titel är: Lexikografihistorisk spegel. Den enspråkiga svenska lexikografins utveckling ur den tvåspråkiga. -  
Disputationen äger rum lördagen den 26 september 1998 kl 10.00   

-  Stenasalen, Ågrenska villan, Högåsplatsen 2  -