Browsing by Author "Andersson, Robin"

Now showing 1 - 2 of 2

Samverkan i demokratins försvar. En studie om den offentliga sektorn, civilsamhället och arbetet mot våldsbejakande extremism
(2017-01-27) Andersson, Robin; University of Gothenburg/School of Public Administration; Göteborgs universitet/Förvaltningshögskolan
Denna studie har behandlat en av de mest debatterade, aktuella och prioriterade frågorna på både den nationella och lokala politiska nivån i Sverige – nämligen förebyggande av våldsbejakande extremism. Extremism och demokrati uppfattas befinna sig i ett motsatsförhållande till varandra och därför är det en viktig uppgift för staten att förebygga individers rörelser i riktning från en demokratisk normalitet och mot en extremistisk eller radikal position. För att förhindra en sådan rörelse krävs en mjukare form av styrning som förmår individer att engagera sig i aktiviteter som bidrar till att de själva kan reglera och hantera sin egen riskidentitet. Foucaults teori om governmentalitet har utgjort teoretisk utgångspunkt i förståelsen av hur sådan styrning konstrueras och på vilket sätt som civilsamhället blir ett redskap i styrningen. Denna studies syfte har varit att undersöka varför den offentliga sektorn vill samverka med civilsamhället i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism. Vidare undersöker studien hur offentliga institutioner samverkar med civilsamhället i detta arbete, samt vilka aktiviteter denna samverkan ger upphov till. Studien är kvalitativ och två olika typer av källor har använts: dokument och intervjuer. De analyserade dokumenten har inhämtats från både statliga- och kommunala aktörer. Intervjuerna genomfördes med företrädare från statliga myndigheter som fördelar projektmedel till civilsamhället, samt med företrädare från fem svenska kommuner som har i uppdrag att arbeta med förebyggande av våldsbejakande extremism. Studiens resultat visar att samverkan med civilsamhället i arbetet mot våldsbejakande extremism har som främsta syfte att nå ut med förebyggande och självreglerande aktiviteter till individer som saknar förtroende för den offentliga sektorn. Vidare visar studien att samverkansarbetet i nuläget lider av ett antal strukturella och terminologiska problem som gjort det svårt att omsätta viljan till samverkan i praktisk verksamhet.
Samverkan i demokratins försvar. EN studie om den offentliga sektorn, civilsamhället och arbetet mot våldsbejakande extremism
(School of Public Administration/Förvaltningshögskolan, 2017) Andersson, Robin; Göteborgs universitet; University of Gothenburg
Det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism är en av de mest debatterade och prioriterade politiska frågorna på nationell och lokal nivå i Sverige. I styrande policydokument som behandlar det nationella förebyggande arbetet tillskrivs samverkan mellan den offentliga sektorn och civilsamhällets organisationer en central roll, men samma dokument tillhandahåller ingen utvecklad förklaring till varför samverkan är viktig. I denna studie undersöks varför den offentliga sektorn vill samverka med civilsamhället i arbetet mot våldsbejakande extremism, samt hur samverkansarbetet bedrivs. Rapporten kan, genom dokumentanalys och intervjuer med företrädare för statliga myndigheter och kommuner, bidra med ett antal resultat. Även om samtliga analyserande policydokument och informanter i studien talar om vikten av samverkan med civilsamhället har denna positiva inställning med få undantag omsatts i ett systematiskt samverkansarbete på lokal nivå. Den främsta anledningen till varför det är som så kan härledas till den terminologiska problematik som omgärdar arbetet. I synnerhet muslimska civilsamhällesorganisationer upplever att den terminologi som används är diskriminerande och stigmatiserande. Den offentliga sektorns vilja att samverka med civilsamhällets organisationer är dock genomgående stark och anledningen är att civilsamhället har tillgång till målgrupper och individer som den offentliga sektorn har svårt att nå ut till. Genom att civilsamhället engagerar sig blir det också möjligt att förmå deras medlemmar att delta i självreglerande – och förmodade deradikaliserande – aktiviteter. Denna studie visar dock att dessa insatser i stor utsträckning saknar stöd i forskning, vilket i värsta fall kan medföra att de får en kontraproduktiv effekt. Men studien visar också på att det finns framkomliga vägar och den lämnar förslag på hur sådana kan se ut, samt belyser vikten av att granska samverkansinsatser med ett kritiskt öga.