Browsing by Author "Andersson, Stina"

Now showing 1 - 6 of 6

Att mäta SVT-program
(2019-07-01) Brandby, Johan; Wennerblom, Julia; Andersson, Stina; Gardell, Therese; University of Gothenburg/Department of Mathematical Science; Göteborgs universitet/Institutionen för matematiska vetenskaper
The purpose of this study is to examine whether or not the concept of informational advantage in series has a correlation with the popularity of the series. Informational advantage as a dramaturgical tool means that the viewer, at any given point throughout the series, either knows more, less or the same amount as the character in the show; these stages are called dramatic irony, mystery, and suspence respectively. Three different questions were examined. The time spent in one stage before switching to the next is examined with an Anderson-Darling test to see if it fits any statistical distribution, and if there is a difference between series with high and low viewership numbers. The conclusion is that it cannot be rejected that the time follows a log-normal distribution and that the expected time a program will spend in one stage before switching is shorter in programs with high viewership numbers. Furthermore, whether the total percentage of time spent in the different stages has a linear relationship with the viewership numbers is examined with linear regression using the method of least squares. With the collected data it was difficult to make a definitive conclusion, however the data implies that the relationship is stronger for the time spent in dramatic irony and viewership numbers, than the relationship for mystery. The relationship is especially stronger for the online viewership. Lastly it is examined whether the percentage of switches between the different states has a linear relationship with the viewership numbers, also with the method of least squares. The result points towards switches between dramatic irony and suspence correlating positively with viewership, while switches between mystery and suspence seem to correlate negatively with viewership.
"Försök att gå, vi ska springa ute" - En mindre empirisk studie för att undersöka den fysiska och sociala miljöns inverkan på förskolebarns fysiska aktivitet.
(2017) Andersson, Stina; Apelqvist, Emelie; Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande
Abstract Studiens syfte är att studera hur den sociala miljön på förskolan, i form av pedagogers agerande, kan påverka barns fysiska aktivitet samt orsaker som ligger till grund för pedagogers agerande. Därtill syftar studien till att undersöka vilka förutsättningar den fysiska miljön ger för barns fysiska aktivitet. Studiens frågeställningar är; - Vilka förutsättningar skapar den fysiska miljön på förskolan för barns fysiska aktivitet? - Hur kan den sociala miljön på förskolan, i form av pedagogers agerande, påverka barns fysiska aktivitet? Studien utgår från den ekologiska systemteori som beskriver den dynamiska relationen mellan individ och miljö. Teorin belyser att barn är omringade av olika system som både direkt och indirekt påverkar deras utveckling och lärande. Dessa system är tätt sammanlänkade med varandra och utgör sålunda sammantaget den ekologiska systemteorin. I denna studie fokuseras primärt på mikro-, exo- och makrosystemen. I denna kvalitativa studie observerades den fysiska och sociala miljöns inverkan på barns fysiska aktivitet. Observationerna genomfördes på sammanlagt fyra avdelningar belägna på två förskolor. Därtill hölls fokusgruppsdiskussioner i vilka barns fysiska aktivitet på förskolan diskuterades och totalt deltog sex pedagoger från de båda förskolorna i diskussionerna. Den insamlade datan, i form av fältanteckningar och ljudupptag, transkriberades och kodades utifrån studiens frågeställningar och teoretiska begrepp. Kodningarna låg till grund för analysen och framskrivningen av studiens resultat. Studiens resultat indikerar att den sociala miljön, i form av pedagogers agerande, både kan begränsa och uppmuntra barns fysiska aktivitet. Resultatet visar att pedagoger därför behöver vara engagerade för att stimulera dito. Därtill påvisar studiens resultat att olika fysiska miljöer skapar varierande förutsättningar för barns fysiska aktivitet. Oberoende av materials funktionalism, behöver den fysiska miljön såväl inomhus s
Gastric electrical stimulation. Studies in patients with intractable nausea and vomiting
(2010-03-02T12:06:27Z) Andersson, Stina
The most severe cases of gastroparesis are refractory to drugs. In the 1990s gastric electrical stimulation (GES) was introduced for treatment of nausea and vomiting in patients with diabetic and idiopathic gastroparesis. The electrodes and neurostimulator are usually placed with laparoscopy. The mechanism behind the effect of GES is unknown, but seems not to be correlated to improvement in gastric emptying. The aims were to develop a simple method to implant gastric electrodes percutaneously with a minimal invasive technique, to test the clinical feasibility of temporary percutaneous GES (TPGES) and to evaluate TPGES for selection for permanent GES. Furthermore, to investigate whether patients with non-approved indications for GES, e.g. post-surgical gastroparesis, functional dyspepsia and chronic intestinal pseudo-obstruction (CIP), also can benefit from this treatment. Eventually, to evaluate if increased gastric accommodation is a mechanism behind the positive effect of GES on the symptoms nausea and vomiting. A new type of gastric electrode was constructed, for percutaneous insertion into the muscular layer of the stomach under endoscopic guidance. In initial studies in pigs and in patients, the percutaneous electrodes could easily be anchored in the gastric submucosa. The gastric EMG could be recorded in animals and patients and temporary GES decreased patients´ symptoms indicating a proper electrode position. Totally 30 patients with drug-refractory symptoms of severe nausea and vomiting, but non-approved indications for GES (13 patients with delayed gastric emptying, 17 normal gastric emptying), were enrolled for TPGES. The mean implantation time was 14 min. and the electrodes were in place for up to 60 days. The first patients received open stimulation and the following were randomized to crossover double-blind stimulation, ON/OFF, when appropriate. Twenty out of 22 responders to TPGES received permanent GES. At last follow-up (mean 21 months) 90% were still responders. In a separate study focusing on GES for the non-approved indication CIP, patients had a reduction of symptoms comparable to that obtained in patients with diabetic gastroparesis. To assess gastric accommodation healthy volunteers and patients with temporary or permanent GES underwent a slow caloric drinking satiety test. The patients had significantly lower drinking capacity than the healthy subjects. There was no significant difference in drinking capacity before and during GES, or during stimulation ON vs. OFF. Improvement of symptoms during GES did not correlate with change in drinking capacity. Conclusions: Temporary electrodes for GES can easily be implanted percutaneously under endoscopic guidance. Most patients responded to TPGES with reduction of nausea and vomiting. The method of TPGES can be used to select patients for permanent GES. Patients with chronic intestinal pseudo-obstruction, post-surgical gastroparesis and patients with severe nausea but normal gastric emptying can also benefit from treatment with GES. The improvement in symptoms of nausea and vomiting is not primarily due to improvement in gastric emptying or an increased gastric accommodation capacity.
Körens väg till musikalisk gestaltning
(2025-03-04) Andersson, Stina; University of Gothenburg/Academy of Music and Drama; Göteborgs universitet/Högskolan för scen och musik
I detta arbete problematiseras och diskuteras den egna körledarpraktiken, med särskild uppmärksamhet på musikalisk gestaltning. Detta görs genom dokumentation via loggbok och video som analyseras utifrån frågor om hur arbetet med instudering och musikalisk gestaltning sker. Genom analysen identifieras ett antal utvecklingsområden som därefter prövas för att se hur de påverkar den musikaliska gestaltningen. Studiens viktigaste resultat är att det finns många tillvägagångssätt som, var och en eller i kombination, kan användas för att påverka den musikaliska gestaltningen.
Omega-3-supplementering och dess effekt på blodfetter och endotelfunktion hos barn och ungdomar med fetma och/eller hyperlipidemi
(2017-06-02) Andersson, Stina; Andersson, Julia; Göteborgs universitet/Institutionen för medicin; University of Gothenburg /Institute of Medicine
Sammanfattning Titel: Omega-3-supplementering och dess effekt på blodfetter och endotelfunktion hos barn och ungdomar med fetma och/eller hyperlipidemi Författare: Julia Andersson och Stina Andersson Handledare: Andrea Mikkelsen Examinator: Frode Slinde Linje: Dietistprogrammet, 180/240 hp Typ av arbete: Självständigt arbete i klinisk nutrition, 15 hp Datum: 2017-04-04 Bakgrund: Hjärt- och kärlsjukdom är en av de vanligaste dödsorsakerna i världen. Fetma, hyperlipidemi, hypertoni och metabola syndromet hos barn kan alla kopplas till dessa sjukdomar senare i livet. Omega-3-supplementering har påvisats som en effektiv strategi för att minska sjuklighet, dödlighet samt riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom hos vuxna. Trots detta tydliga samband är mekanismens verkan betydligt mindre utforskat på en barn- och ungdomspopulation. Syfte: Att utvärdera det vetenskapliga underlaget för effekten av omega-3-supplementering på blodfetter och endotelfunktion hos barn och ungdomar med fetma och/eller hyperlipidemi. Sökväg: Litteratursökningen utfördes i databaserna PubMed, Scopus samt Cochrane Library. Sökorden som användes i olika kombinationer med MeSH-termer var exempelvis omega-3, n-3, child, adolescent, obesity, supplement, cardiovascular, endothelial och hyperlipidemia. Urvalskriterier: Humanstudier av typen RCT författade på svenska eller engelska. Urvalet begränsades till studier på barn och ungdomar med fetma och/eller hyperlipidemi där effekten av omega-3-supplementering på endotelfunktion och blodfetter hade jämförts med en placebogrupp. Supplementering i form av livsmedel exkluderades. Datainsamling och analys: Fyra studier inkluderades vilka kvalitetsgranskades med hjälp av Statens beredning för medicinsk och social utvärderings (SBU) Mall för kvalitetsgranskning av randomiserade studier. Den sammanvägda evidensgraderingen för respektive effektmått utfördes med hjälp av Göteborgs Universitets Underlag för sammanvägd bedömning enligt GRADE. Resultat: Sammantaget visade resultaten en signifikant förbättring i endotelfunktion. Resultaten för blodfetter pekade åt olika håll. En studie visade signifikant ökat totalkolesterol, LDL och HDL, en visade signifikant högre HDL. En studie visade en signifikant minskning i LDL för både placebo och intervention och en studie visade inga signifikanta förändringar i blodfetter. Svårigheter med sammanvägning av evidens fanns på grund av bristande överensstämmelse och jämförbarhet. Slutsats: Det finns låg (++) evidensstyrka för att supplementering av omega-3 förbättrar endotelfunktion och HDL samt låg (++) evidensstyrka för att supplementering av omega-3 inte förbättrar LDL, triglycerider och totalkolesterol hos barn och ungdomar i riskgrupper för hjärt- och kärlsjukdom. Till följd av den låga evidensstyrkan föreligger det ingen anledning att i dagsläget rekommendera supplementering med omega-3 för att förbättra blodfetter eller endotelfunktion och i förlängningen minska incidensen i hjärt- och kärlsjukdom hos barn och ungdomar med fetma och/eller hyperlipidemi. Nyckelord: Omega-3, intervention med omega-3-supplementering fetma, hyperlipidemi, blodfetter, endotelfunktion.
Såret som aldrig läkte- en intervjuundersökning med distriktssköterskor i hemsjukvården
(2019-11-25) Andersson, Stina; Johansson, Jenny; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Sårbehandling är en av de vanligaste omvårdnadsåtgärderna oavsett vårdform. Sår som inte läkt inom sex veckor klassas som svårläkt. Distriktssköterskan har som ansvar att leda och organisera arbetet kring sårbehandlingen, det innebär även samarbete med andra yrkeskategorier. I kommunal hälso- och sjukvård arbetar man i multidisciplinära team vilket är en form av horisontell samverkan. Tidigare forskning visar att distriktssköterskan upplever att kontinuitet och kunskap är viktiga delar av sårbehandlingen. Den visar också att läkarna upplever sig ha en sekundär roll i sårbehandlingen i förhållande till distriktssköterskan. Syfte: Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att behandla svårläkta sår inom kommunal hälso- och sjukvård, med fokus på samarbete och kompetens. Metod: Datainsamlingen skedde genom åtta semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor som arbetade inom kommunal hälso- och sjukvård. Datan analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskans ledarskap lyfts fram som en viktig del i sårbehandlingen, likaså kunskapen om läkningsprocessen och behandlingsstrategier. Fortbildning önskas men erbjuds sällan. Samverkan med övriga yrkeskategorier lyfts fram som komplicerad och ibland otillräcklig. Organisationens möjlighet att åstadkomma kontinuitet i sårbehandlingen upplevs svår på grund av bland annat personalbrist. Slutsats: Studien kan användas som stöd i distriktssköterskans fortsatta arbete med sår och som underlag för beslutsfattare på högre organisatorisk nivå för att påvisa det upplevda behovet av ökade kunskaper. Nyckelord: Svårläkta sår, distriktssköterska, kommunal hälso- och sjukvård, samverkan, samarbete, kunskap, kompetens