Browsing by Author "Hartill, Edith"

Now showing 1 - 2 of 2

Anhörigkontakt på IVA under COVID-19: Hälso-och sjukvårdpersonalens perspektiv
(2022-04-08) Hartill, Edith; Karlsson Legaspi, Diandra; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Word Health Organisation (WHO) utlyste COVID-19 pandemin i mars 2020 och förändringarna som följde drabbade både samhället och sjukvården. Besöksrestriktioner implementerades på sjukhusen för att hindra smittspridningen. På intensivvårdsavdelningen (IVA), där anhörigkontakt är en essentiell del av vårdandet, blev besöksrestriktionerna en stor förändring som medförde nya utmaningar och arbetssätt för hälso- och sjukvårdspersonalen (HSP). Digitala hjälpmedel användes för att hålla en kontinuerlig kontakt med anhöriga som inte fick komma på besök. Examensarbetet knyter an till den teoretiska utgångspunkten patient- och familjecentrerad vård (PFCV). Syfte: Beskriva hälso- och sjukvårdspersonalens upplevelser av anhörigkontakt vid vård av patienter med COVID-19 på IVA. Metod: Intervjustudie med nio informanter, tre specialistsjuksköterskor, tre undersköterskor och tre specialistläkare. Data analyserades med tematisk analys. Resultat: Resultatet redovisas i tre teman och åtta sub-teman vilka visar att den medicinska vården inte har påverkats av besöksrestriktionerna. Däremot har restriktionerna skapat brister i omvårdnaden. Anhöriga har beskrivits vara en viktig del av omvårdnaden och besöksrestriktionerna har påverkat samtliga parter negativ. Det har för informanterna varit svårt att neka anhöriga besök, vilket föranlett känslan av otillräcklighet hos informanterna. Resultatet menar att orsaken till den upplevda känslan av otillräcklighet berodde på att informanterna hade svårt att involvera anhöriga i vården på grund av besöksrestriktionerna. Informanterna har uppfattat att anhöriga känt sig uteslutna och att patienterna känt sig ensamma. Resultatet beskriver hur informanterna försökt kompensera för anhörigas frånvaro genom distanskommunikation. Telefon och videosamtal är hjälpmedel som använts för distanskommunikation med anhöriga men informanterna beskriver att det inte varit likvärdigt med fysiska samtal och besök. Slutsats: Omvårdnaden har påverkats negativt till följd av besöksrestriktionerna och medförde minskat välbefinnande för patienterna, anhöriga och informanterna. För att kompensera för att anhöriga ej fick besöka IVA användes distanskommunikation. Trots de redovisade fördelarna är slutsatsen att distanskommunikation inte varit likvärdigt med fysisk närvaro.
Barns erfarenheter av att växa upp med en förälder som lider av psykisk ohälsa
(2017-02-13) Wiberg, Ebba; Hartill, Edith; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Psykisk ohälsa är ett växande problem i samhället och fortsätter öka. Det är ett stort antal av de som drabbas av psykisk ohälsa som har barn. Forskning visar att det är många av barnen som far illa om de inte får stöd och uppmärksammas. Uppväxt i en familj med psykisk ohälsa kan få konsekvenser för barnen även senare i livet. Därför finns en mängd styrdokument och lagar som sjukvården ska förhålla sig till för att särskilt beakta de utsatta barnens behov. Aktuell forskning visar trots det att sjukvården brister i att uppmärksamma de här barnen. Syftet med det här fördjupningsarbetet är att belysa barns erfarenheter av att växa upp med en förälder som lider av psykisk ohälsa. Det är en litteraturöversikt baserad på 13 kvalitativa studier. Resultatet är uppdelat i tre teman och fem subteman. De tre resultaten som var mest framträdande var att barnen tog på sig ett stort ansvar, kände sig ensamma samt utvecklade strategier för att hantera sin situation. Det visade sig att barn som växer upp i en familj med psykisk ohälsa påverkas på olika sätt men mestadels negativt. Sammanfattningsvis tyder resultatet från det här fördjupningsarbetet på att barnen är i stort behov av råd och stöd, vilket kräver att de uppmärksammas, bland annat av sjukvården. Här har inte minst sjuksköterskan en viktig roll. Det finns i nuläget omfattande forskning på området men sjukvården verkar sakna fungerande verktyg för att kunna bemöta barnen och ge dem det stöd de behöver.