Browsing by Author "Jonsson, Lars-Erik"

Now showing 1 - 3 of 3

Appropriating technologies in educational practices : studies in the contexts of compulsory education, higher education, and fighter pilot training
(Göteborg : Acta Universitatis Gothoburgensis, 2004) Jonsson, Lars-Erik
Information and communication technologies (ICT) are viewed as progressive technologies. Normally this view entails general assertions – in the future tense – that ICT will be the solu-tion to a wide variety of problems. The thesis argues that generic assertions about the benefits of ICT are insufficient for understanding the role of technology in educational practices. Therefore, the overall purpose of the thesis is to investigate – in the present tense – how technologies are appropriated i.e. how groups and individuals make use of physical and cognitive resources in their daily practices. Particularly, the thesis aims at describing the conditions of technology appropriation in the contexts investigated and at giving a theo-retical account of the conditions of appropriation. The particular practices investigated are schools ranging from primary to upper secondary, higher education, and military pilot training. Methodologically a qualitative approach is applied. Data from participant observations, audio recordings, and informal talks are analyzed by means of computer assisted qualitative data analysis software (CAQDAS). The thesis is divided into three main sections. The first section, "Approaching the Field", is an introductory section in which the perspec-tive of the research area and the methodological approach are presented. The second section, "Empirical Studies", contains the four studies. In the first of these, Making Sense of ICT in Class, it is argued that tools are adapted to existing practices rather than being agents of change. The main contribution of the study is a theoretical model showing how practitioners make sense of their practice. The second study, Practicing Distance Education, argues that even if cutting-edge technology is available, it will still be used for traditional teaching. The argument put forth is that instructional approaches are dependent on and must be con-sidered in relation to educational content. The third study, Disseminating ICT in Educational Practice, contains detailed descriptions of eight educational practices. Still, it is mainly theoretical. An activity theoretical analysis makes possible the focus on crucial aspects of changing educational practices. Thus, it is a contribution to widened and new ways of viewing changing educational practices. The fourth study, Conditions of Learning in Fighter Pilot Training, analyzes the institutional practices of a military setting. Like the previous study, it contains detailed descriptions of the training practice and an activity theoretical analysis, in this case resulting in proposals for a changed practice. The last section, "Conclusions", contains reflections of how the characteristics of the different contexts influence the utilization of technology. It is argued that appropriation will be dependent on the perceived affordances of the technology and not on some inherent qualty of the technology. Thus, the meaningfulness is not intrinsic to technologies. Instead, meaning arises in a process of interpretation and interaction between participants and between participants and technologies. The section ends with a model relating the theoretical concepts to the empirical findings of the four studies.
Att utveckla den högre utbildningen - testamente efter Rådet för högre utbildning
(Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning, 2005) Degerblad, Jan-Eric; Haikola, Lars; Hägglund, Sam; Jonsson, Lars-Erik; Köhler, Lennart; Säljö, Roger
Det primära syftet med rapporten är att granska de utvecklingsprojekt som finansierats av Rådet för högre utbildning under perioden 1999 till 2004. Då rådet nu upphör som självständig myndighet, sammanfattas också en del av resultaten av tidigare utvärderingar av projektverksamheten. Avsikten med detta är att ge ett bredare underlag för diskussion av den framtida utvecklingen av arbetsformerna i den högre utbildningen. Under perioden 1999 till 2004 har 78 projekt erhållit finansiering. Det totala stödet uppgår till knappt 57 miljoner kronor. Konkurrensen om medel har varit mycket hård, och utdelningsprocenten ligger genomsnittligt under tio procent. Detta pekar på att intresset bland högskolans lärare för att bedriva utvecklingsarbete är stort. Tyngdpunkten i rapporten ligger på de 42 projekt som avrapporterats medan pågående projekt beskrivs mer översiktligt. Sammanlagt 25 lärosäten har beviljats medel under den aktuella perioden. Linköpings universitet har med god marginal varit mest framgångsrikt och erhållit finansiering av 13 olika aktiviteter. De stora universiteten dominerar som anslagsmottagare. Nästan 60 procent av beviljade projekt har gått till universiteten i Linköping, Göteborg, Lund, Umeå, Uppsala och till Kungliga Tekniska högskolan. Mest framgångsrik högskola är Borås som fått fyra projekt finansierade under den aktuella perioden. Projekten spänner över många olika områden och akademiska fält men kan ändå sammanfattas i ett antal teman. Ett av dessa rör vad man kan kalla lärandets organisering och kunskapskvalitet. Här finns en rad projekt som på olika sätt försöker utveckla lärformer som betonar förståelse och kvalitet i lärandet. Ytterligare teman som återkommer i projektportföljen gäller: a) examination och utveckling av examinationsformer som uppfattas som relevanta och produktiva, b) användning av informationsteknik för olika ändamål, c) specifika pedagogiska metoder (portfoliometodik, problembaserat lärande, laborativa arbetssätt med flera). Under senare år har också, genom rådets initiativ, frågan om studenters medverkan i utvecklingsarbeten kommit upp på agendan. Inom vissa områden, exempelvis vad rör användning av informationsteknik för simulering och uppbyggnaden av undervisningsrelevanta databaser, har projekten haft pionjärkaraktär. En sammanfattning ger vid handen att den bedrivna projektverksamheten under perioden utan tvekan berikat den svenska högskolan. Svårigheterna ligger i att åstadkomma uthålliga verksamheter och att sprida erfarenheterna till andra högskolor. Denna svårighet har påpekats i nästan samtliga tidigare utvärderingar. Det bör också tillfogas att avrapporteringen av projekten är av mycket skiftande kvalitet. Rådet har varit angeläget att utveckla sin verksamhet. Genom ett flertal utvärderingar har man sökt skaffa kunskap om effekterna av de finansierade projekten och av de egna strategierna. Man har också tagit intryck av de utvärderingar som genomförts och försökt korrigera de problem som påpekats. Man har försökt förtydliga sina bedömningar och förbättra dialogen med sökande. Under de senaste åren har man tagit intryck av den kritik som förts fram av utvärderare mot alltför solitära och isolerade projekt genom att inleda en satsning på nätverksbyggande inom ett antal specifika områden. Enligt vår uppfattning besitter rådet, dess ledamöter och projektansvariga en mycket stor erfarenhet av villkoren för utvecklingsarbete i den svenska högskolan, och dessa bör tas till vara för framtiden. Rådet har varit en liten myndighet som arbetat med en bottomup -strategi, det vill säga man har i huvudsak varit reaktiv. Rådet har haft alltför små resurser för att självt driva sin verksamhet på tematisk nivå. Mot bakgrund av detta har medelsutlysningarna tenderat att bli alltför allmänna och utan klar tematisk styrning. Ett problem är också samspelet med de olika högskolorna och med deras pedagogiska utvecklingsenheter. Avslutningsvis konstateras att de motiv som ursprungligen fanns för att inrätta en central myndighet med ansvar för utvecklingsarbete inom högskolan ter sig än mer giltiga idag. Högskolan har expanderat på ett tämligen dramatiskt sätt under de senaste decennierna och kommit att omfatta en allt större del av befolkningen. Heterogeniteten i de studerandes bakgrunder blir allt större och kunskapsutvecklingen ställer allt större krav på undervisningen. Förändringstrycket från omvärlden framgår också genom olika reformer och beslut, och den pågående Bolognaprocessen kan ses som ett exempel på detta. Många av de projekt som genomförts kan ses som universitetslärares försök att hantera ett centralt dilemma för högskolan: Hur tillfredsställer vi de krav på yrkesrelevanta och generella färdigheter som kommer från samhälle, studenter och arbetsgivare, samtidigt som vi försöker bibehålla de kvaliteter i lärande som utmärker traditionell akademisk fördjupning? Rapporten konkluderar med att konstatera att de utmaningar som högre utbildning står inför inte på ett framgångsrikt sätt kan hanteras av enskilda lärosäten. Det krävs samverkan och en central instans som finansierar kvalificerat utvecklingsarbete, bidrar till kunskapsspridning och som skapar intresse och gynnsamma villkor för en fruktbar diskussion om hur vi utvecklar lärandet i högskolan.
NSHU - en liten myndighet med ett stort uppdrag
(Institutionen för pedagogik och didaktik, 2008) Jonsson, Lars-Erik; Säljö, Roger; Göteborgs universitet; University of Gothenburg