Browsing by Author "Lekman, Annika"

Now showing 1 - 2 of 2

I skuggan av blandstaden. En fallstudie av blandstadsidealets förverkligande i miljonprogrammets Angered
(2012-09-11) Lekman, Annika; Soininen, Johannes; Göteborg University/Department of Human and Economic Geography; Göteborgs universitet/Kulturgeografiska institutionen
I en generalplan från 1968 planeras den nya Göteborgsstadsdelen Angered som en blivande förstad för en befolkningstillväxt som kan uppgå till 175 000 människor år 2000. Den bostadsbrist som Göteborg led av när generalplanen upprättades slogs redan i mitten på 1970-talet över till ett bostadsöverskott vilket resulterade i att byggnationen av Angered stannade av. Till följd av att planerna endast delvis realiserades är Angered idag en glest bebyggd stadsdel bestående av utspridda bostadsöar, separerade av breda bilvägar och stora naturområden. Stadsdelen är dåligt ihopkopplad med övriga delar av Göteborg och är en utav stadsdelarna i Göteborg med högst andel arbetslösa och bidragstagande invånare. Angereds fysiska miljö utgör ingen god förutsättning för en hållbar utveckling. Behovet av förändring är stort men komplicerat då en förändring enligt de rådande stadsplaneidealen idag måste ske på dåtidens stadsplaneideals villkor. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur dagens stadsplaneideal förverkligas i glest bebyggda miljonprogramsområden i Angered. Syftet har kompletterats med tre frågeställningar; Vilka fysiska förutsättningar finns för att implementera dagens planeringsideal i Angered? Vilka är dagens målsättningar och planer för Angereds fysiska utveckling? Hur påverkar dessa stadsdelen som helhet? För att uppfylla syftet och besvara frågeställningarna utfördes dels en observationsstudie i Angered, dels en dokumentstudie där aktuella planer och program som berör Angered analyserades utifrån de uppställda frågeställningarna. Vad gäller uppsatsens första frågeställning så visade studiens resultat att Angereds fysiska miljö präglas av funktionsseparering och fysiska barriärer. Trafikstrukturen som en gång i tiden utformats i enlighet med de planeringsprinciper som SCAFT-gruppen utarbetade utgör ett av de största hindren mot en funktionsintegration. De enskilda primärområdena är för små och för isolerade, samt hämmade av Angered Centrum funktion som en urban parasit, för att kunna bära upp funktionsblandade miljöer. Primärområdena präglas av ensidiga bostads- och upplåtelseformer. De fysiska förutsättningarna står i direkt motsats till idealet om blandstad. Vidare så visade studiens resultat att den övergripande målsättningen för Angered är att stadsdelen ska utvecklas i riktning mot en blandstad. För Angered centrum och Hammarkullen finns omfattande planer och program för att förverkliga ett sådant ideal, medan övriga planer är småskaliga eller syftar till att komplettera ett homogent bostadsbestånd med främst småhusbebyggelse. Uppsatsens analys visade att planerna på att stärka Angered centrum som stadsdelscentrum riskerar att ytterligare stärka centrumets funktion som urban parasit och därmed fungera utarmande på servicefunktioner i omkringliggande primärområden. Dock visade analysen att en utveckling av Angered centrum även kan komma att leda till att andelen besökare utifrån ökar vilket i sin tur kan innebära positiva sociala och ekonomiska effekter. Planerna på att komplettera bostadsbeståndet i Angered med småhus ökar möjligheten att göra bostadskarriär i stadsdelen och kan ha en positiv inverkan på den sociala stabiliteten. De befintliga primärområdena behåller dock i de flesta fall sin nuvarande monofunktionella fysiska miljö och isolerande trafikstruktur. De nya bostads- och verksamhetsområdena bidrar till att stadsdelen får en något mer sammanhållen fysisk struktur. Det är däremot endast i Hammarkullen och i Angered centrum som utvecklingen går i riktning mot mer blandade och funktionsintegrerade miljöer.
"Inget annat alternativ" Kvinnors syn på kollektivtrafiken inför ett hållbart persontransportsystem i Bergsjön, Göteborg
(2012-02-02) Blomqvist, Anna; Lekman, Annika; University of Gothenburg. Human and Economic Geography; Göteborgs universitet. Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi
Sammanfattning Det här en studie vars syfte är att undersöka hur planerna för ett hållbart persontransportsystem utvecklas i en storstad med särskild uppmärksamhet på kvinnor i förorter. I en av våra två undersökningar redovisas med hjälp av en kvalitativ metod hur ett hållbart persontransportsystem i Göteborg kan utvecklas, med särskilt fokus på hur förutsättningarna ser ut i området Bergsjön. Vi undersöker även genom en kvantitativ metod ett urval av arbetsföra kvinnor i Bergsjöns resvanor, deras inställning till det befintliga persontransportsystemet samt vad de har för behov av förändringar inför ett hållbart transporsystem. Ett hållbart transportsystem tillåter individers och samhällens basbehov att fungera säkert, utan att försämra för människor och ekosystems hälsa och utan att försämra miljön för kommande generationer. Ett hållbart transportsystem uppnås genom flera initiativ. Dels behöver fossila bränslen ersättas med förnyelsebara alternativ, dels behöver städers bebyggelse och verksamheter förtätas så att en hög rörlighet inte är ett krav för att kunna delta i samhället, dels behöver kollektivtrafikens andel av resor öka. För att uppmuntra människor att övergå från bil till kollektiva färdmedel måste kollektivtrafiken kunna konkurrera med bilen som det mest effektiva och attraktiva färdmedlet. Människor måste känna att de vinner något på att välja att åka kollektivt och det kan ske dels genom att utveckla och förbättra kollektivtrafiken och dels genom tvingande styrmedel så som att höja bränslekostnader och införa trängselskatt. Göteborg är en geografiskt utspridd och funktionsuppdelad stad där det ofta går snabbare att färdas med bil än med kollektivtrafik. Genom kollektivtrafikprogrammet K2020 ska kollektivtrafikens andel av resorna i Göteborg fördubblas, men det är först efter en utbyggnad och effektivisering av kollektivtrafiken. Bergsjön är en förort som ligger åtta kilometer från Göteborgs centrum. Bergsjöns befolkning består av en stor andel låginkomsttagare och få har tillgång till bil. Kollektivtrafiken står för nästan hälften av bergsjöbornas resor, de har passerat målet som Göteborg satt upp för kollektivtrafiken. I Bergsjön finns få arbetsplatser och eftersom Göteborg är en funktionsuppdelad och geografiskt utspridd stad är rörlighet en grundläggande förutsättning för att bergsjöborna ska kunna arbeta eller studera. Kvinnor reser oftare kollektivt än män, men det beror inte nödvändigtvis på att kvinnor är mer miljömedvetna än män. Genom intervjuer med 31 kvinnor bosatta i Bergsjön visade det sig att nästan ingen av de tillfrågade hade möjlighet att ta sig fram på ett annat sätt än med kollektivtrafiken. Bergsjöborna är ett föredöme för resten av staden med sin höga kollektivtrafikandel och kvinnor kan generellt ses som ett föredöme med sin höga kollektivtrafikandel. Samtidigt är det viktigt att inte glömma bort att förhållandet kan ändras. Om det främsta skälet för kollektivtrafikresenärer att åka kollektivt är för att de inte har något alternativ så finns det en risk att de, vid möjlighet, övergår till bil. En ökad inkomst resulterar ofta i ett bilköp, och ökade inkomster samt en lägre arbetslöshet är eftersträvansvärt i Bergsjön. För att få människor att fortsätta åka kollektivt oavsett vilka andra möjliga färdsätt de har tillgång till och för att få bilister att välja bort bilen och istället åka kollektivt behövs en kollektivtrafik som kan tävla mot bilen i form av effektivitet, kostnad, bekvämlighet och trygghet. De 31 intervjuade kvinnorna hade många åsikter och förslag till förbättringar av kollektivtrafiken som till exempel bättre skyddade och upplysta hållplatser, tätare turer, bättre betal- och informationssystem och nyare vagnar. Det är viktigt att befolkningen har rätt att vara med och påverka i planeringen av samhällets kollektiva resurser – så att besluten blir demokratiska, speglar den breda allmänhetens behov och blir förankrade i verkligheten.